Previously:
"Nej jag bjuder ut dig, som våran första dejt." Hela hennes ansiktsuttryck blir mjukt igen och det gör mig alldeles varm inombords. Lilla underbara människa.
"Verkligen?"
Jag nickar och kollar djupt in i hennes ögon, och lutar min panna mot hennes. Våra ansikten kommer nästan farligt nära varandras och det blir svårare att möta hennes ögon. "Vi måste ju göra det på rätt sätt eller hur?"
Hon drar ifrån och nickar, sen biter hon sig lite i läppen. Ibland när hon blir nervös har hon en tendens att bita i läppen. Inte jämt, men ibland. Jag vill ta reda på i vilka sammanhang hon gör det, då är det lättare att läsa av henne. "Ska vi gå in?"
Med hjälp av mina händer, som vilat på hennes höfter, lyfter jag först ut henne för att sen ta mig ut själv. Jag stänger igen dörren och låser bilen, innan jag lägger min hand på hennes rygg och går sida vid sida in med henne.

---

Efter en mysig heldag med Justin, eller ja nästan heldag med tanke på att han kom till mig på eftermiddagen, så hade han nu åkt hem för att byta om och göra något mer. Han hade bjudit ut mig på en dejt. En riktig dejt, på en fin restaurang! Jag skulle ha klänning och han skulle ha någon skjort/kavaj-liknande sak, och det hela var bara nervigt. Att få klä upp sig och fixa sig och leka vuxen helt plötsligt. Fast jag kände mig nästan vuxen. Han är arton och jag är sexton. Det är ju praktiskt taget vuxet. Blair hade skickat snapchats på klänningar jag kunde låna av henne, men jag hade redan en perfekt. Vit spetsklänning utan axelband som gick ungefär till mitten av låren. Under brösten var det ett band i pärlor och det är den finaste klänning jag har i hela garderoben. Den var sparad till ett perfekt tillfälle, som detta. Våran första dejt. Det låter helt sjukt. Jag ska på dejt med Justin Bieber.
Jag blev precis klar med ögonskuggan och då ringer dörrklockan. För att vara ärlig så är jag ganska nervös, och jag vet inte varför. Men det är så olikt mig, att gå på finrestaurang och sånt. Med en kille dessutom. En stilig sådan som jag fått känslor för.
När jag går ut till hallen har mamma redan öppnat och står och pratar med Justin. Hon får syn på mig och hennes blick förändras på en gång. Nästan som att hon blir förvånad. Men jag har faktiskt inte fixat mig såhär mycket någon gång på jäääättelänge. Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Visst brukar jag fixa mig, men inte så som jag gjort idag.
Justin gör sig synlig genom att komma in och när han ser mig blir hans ögon en aning större och han synar mig från topp till tå. Grejen är bara att han är så snygg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Han har på sig en blazer men har dragit upp ärmarna så hans underarmar, och väldigt snygga tatueringar, gör sig synliga. Att jag ska gå ut med den här farligt heta människan är helt oförståeligt. Att jag dessutom måste kunna slita blicken från honom då och då gör det här mycket mer otrovärdigt i min hjärna.
"Hej.", säger jag när jag känner att det gått lite för lång tid utan att hälsa. "Igen.
"Hej.", ler han. "Ska vi åka på en gång? Bordet är bokat till åtta och om vi ska hinna dit också.."
"Ja absolut. Hejdå mamma!"
"Ha det så kul ungdomar."
Jag slår igen dörren och följer med Justin till bilen. Han håller upp dörren som den gentleman han är och sen stänger han igen den, för att gå över och göra samma process till sig själv.
"Du är väldigt vacker idag.", säger han när vi rullat ut från min uppfart. För några sekunder bryter han blicken från vägen för att kunna kolla på mig. Hans ögon speglar ren ärlighet, och hela jag fylls av värme. Vackra, perfekta människa.
"Du är väldigt snygg idag." Han ler åt det jag säger, men börjar skjuta tillbaka om att jag är snyggare och måste lära mig att kunna ta komplimanger och än det ena än det andra. Efter en halvtimma svänger han dock in på parkeringen till en finrestaurang jag aldrig ätit på, men åkt förbi flera gånger. Den är italiensk vad jag förstått. Sen vet jag att Justin är galen i italiensk mat, och det är han inte ensam om.
Vi går in och han säger att namnet är bokat i Bieber, efter det blir vi ledda till ett bord långt in. Vi har stolarna mittemot varandra och det är levande ljus på bordet. Riktigt mysigt, och ett perfekt restaurangval för våran första riktiga dejt. Egentligen är det ju inte en "äkta första dejt" för det är ju mer första gången man ska ses som något mer än vänner, men det är en sån gullig gest ändå.
"Hej och välkomna till La betolla di terroni. Jag heter Sofía och kommer vara eran servitris ikväll. Här är era menyer, jag är tillbaka om en stund för att ta era beställningar." Hon räcker oss varsina menyer, och ger oss ett leende innan hon ger sig iväg.
Allt med det här är så ovant. För Justin är det här säkert vardagsmat, men jag uppskattar det verkligen jättemycket. "Vad ska du beställa?"
Jag ser upp för att möta hans underbara, mörkbruna blick som skimrar på grund av ljusen framför oss. Hans perfektion får mig att le, och han är inte sen med att ge av ett mjukt leende han med. "Jag vet inte, någonting med pasta tror jag. Du då?"
"Jag med, antingen pasta bolognese eller pasta alfredo. Det är det jag brukar äta när vi är i Italien, eller på italienska restauranger överlag."
"Jag har aldrig varit på en äkta italiensk restaurang som denna.", erkänner jag.
Han ser allvarligt förvånad ut när jag säger det. "Va!?"
"Jaa.."
"Då måste jag ta med dig till en äkta italiensk restaurang i Italien. Du kommer älska maten där om du gillar italiensk mat nu."
Sofía är tillbaka vid vårat bord och jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska beställa. Hon har sitt mörka hår uppsatt i en knut bak på huvudet, sen har hon på sig en vit skjorta med en röd/guldrandig väst över och ett par svarta långbyxor. I handen håller hon ett anteckningsblock och en bläckpenna, redo att skriva ner vad vi nu tänkt beställa. "Är ni färdiga?"
"Ja, jag tror det. Um, vad ska du ha Jocelyn?"
"Öh.. Uh.. Hm.. Vad rekommenderar du?", säger jag eftersom jag inte har någon aning. Jag möter hennes blick och hon ser så trevlig ut med sitt läppstiftsleende.
"Jag kan rekommendera våran penne all'arrabbiata där vi har ett hemgjort recept, ifall du vill ha pasta?"
Det hon precis sa var inte direkt ett tydligt nog svar till mig. Penne är en pastasort, det vet jag. Men allirabatta? "Uh.. Vad är det för något?"
"Det är en stark tomatsås." Starka saker gick inte ihop med varken mig eller min mage.
"Öh.. Kan du rekommendera någon annan pasta?" Hennes förvånade reaktion får mig att vilja krypa in i ett hörn eller något. Min kassa erfarenhet av restauranger och sådant gör mig bara osäker. I ren desperathet söker jag Justins tröstande blick, och den fann jag snabbt. Han räcker fram sin hand på bordet och jag tar den, sen klämmer han den mjukt och allt känns helt plötsligt bra igen. Osäkerheten gör inte så himla mycket, för han dömer mig inte för den som Sofía antagligen gör just nu. Speciellt eftersom jag sitter med popstjärnan Justin Bieber, som hon säkert redan förstått att det är.
"Vi har ju den enkla pasta alfredo, och pasta al pesto. Ifall du letar efter något mer originellt, tänkte jag."
"Pasta al pesto blir jättebra. Och bubbelvatten att dricka." Hon skriver ner det jag sa och vänder sen blicken mot Justin, med samma leende som förut.
"Jag tar pasta alfredo och cola."
"Toppen. Ska ni ha förrätt, efterrätt eller något annat?"
"Um, jag har förbeställt." Förbeställt vad?
"Åh, jaha. Då förstår jag. Jag kommer med drickorna alldeles strax." Justin avfyrar ett perfekt leende, och sen går hon iväg.
"Vad har du förbeställt?" Min nyfikenhet kunde knappast hålla sig borta.
"Det får du se.", ler han mjukt och lägger andra handen på bordet. När jag inte lägger upp min på en gång, räcker han sig efter den och tar sen tag i den.
"Jag är så glad att du sitter här med mig idag."
Han är så gullig att mitt hjärta smälter. "Jag är så glad att jag får sitta här med dig idag. Allt det här är perfekt. Det är bara så.. Nytt. Jag brukar inte gå på restaurang och sådant. Men det är jättekul att få uppleva det med dig."
Sofía är tillbaka med våra drickor och jag och Justin börjar prata om allt möjligt.

Lagom till att vi ätit upp och fått våra tallrikar bortplockna, hade Sofía och en manlig servitör kommit ut med en stor, dyr champagneflaska och hällt upp till oss båda. De hade också kommit in med massa färsk frukt och chokladfondue. Att Justin hade fixat det här speciellt till idag var bara för.. Jag vet inte. Det var overload på känslor för mig just nu. En kille har varit så fin att han fixat det här till mig, för min skull. Sjukt alltså. Inte trodde väl jag i min vildaste fantasi att flytten tillbaka till Stratford även skulle inkludera att jag föll för min kusins bästa kompis..
"Skål. för oss.", säger Justin och håller upp hans champagnefyllda glas.
"För oss.", ler jag och slår ihop våra glas. Vi tar varsin klunk och jag kan inte förstå hur de kunde servera alkohol till underåriga. Jag är liksom 16 år. För Justin var det ju bara ett år kvar, så det kanske de hade lite mer förståelse för. Men mig då!? De frågade inte ens om leg.
"Vad är det här för något?" Justin håller upp en vit fruktbit med svarta kärnor i. Det ser ut som en kiwis mitt fast vit.
"Jag tror den heter drakfrukt. Inte säker dock." Han stoppar in den i munnen och tuggar. "Var den god?"
Han nickar. "Lite lik kiwi fast ändå inte."
"Jag vill ha en jordgubbe!", säger jag exaltherat och räcker mig efter en.

"Nej! Låt mig mata dig.", flinar Justin.
"Lägg av jag kommer få choklad överallt." Nu kommer han säkert kladda till hela mitt ansikte och med tanke på att jag har vit klänning är det här bara en väldigt dålig idé.
Till slut tjatar han till sig att han ska få mata mig och det går helt okej med lite hjälp på slutet från min sida. Vi fortsätter att äta frukt och jag matar han med jordgubbar som jag sen äter resten av halvan av, bara för att.
Efter någon timma har vi ätit upp den mesta av frukten och druckit champagnen. Justin betalar och sen går vi ut till hans bil. När han sätter sig i förarsätet blir jag lite förvånad först. Han kan ju inte köra nu när vi druckit champagne?
"Men vi har ju druckit?" Justin kollar överraskat på mig. Vad nu? När han ser mitt ansikte börjar han skratta.
"Det var ju alkoholfri champagne!" Mitt ansikte blossas genast upp. Inte konstigt att de inte frågade!
"Åh herregud." Jag begraver ansiktet i händerna och han backar ut från parkeringen.
"Vad söt du är, inte skulle jag väl sätta mig i bilen om jag hade druckit?" Han lägger en av sina händer på mitt lår, och jag ryser till på benen. Inte vet jag varför, av ren nervositet säkert.
"Skäms inte inför mig. Vart ska vi nu, till någon av de andra eller?"
"Är du själv hemma?" Egentligen skulle jag inte vilja träffa några andra nu. Den här kvällen har varit perfekt och förtjänar att bli avslutat på ett perfekt sätt också.
"Jag vet inte riktigt."
"Kan vi inte åka hem till dig istället och bara mysa?"
"Det låter som en mycket bättre idé ifall du frågar mig.", ler han mot mig och kramar om mitt ben lite extra. Vilken underbar kille jag fått tag på.