"Jag tror bara att han kommer bli förbannad på mig och slå mig eller något."
"Men lägg av nu Justin!", suckar hon. "Ställ upp för laget!"
"Vad får jag om jag är med i din lilla lek?"
"Vad som helst!"
"Vad som helst?", flinar jag i ett försök att lätta upp stämningen lite.
"Var inte så pervers hela tiden!", säger hon och slår till mig och börjar gå. Jag bara skrattar åt henne och följer efter.
När vi kommit till pooldelen så sitter hela gänget där, inklusive Chaz. Han kommer döda mig efter idag. 

---

"Heeeej!", säger Blair och kramar om oss båda. "Kul att ni kunde komma. Tillsammans dessutom.", och pendlar blicken mellan Justin och mig. Hon är största idioten någonsin.

"Visst är det..", mumlar jag och ger henne en blick som jag hoppas hon kunde tyda som låt-oss-vara-tack.
"Gå och sätt er vid alla andra, jag ska in och hämta något att dricka."
Jag och Justin går bredvid varandra till de andra. Idag ska jag verkligen visa Chaz vad som händer när han jävlas med mig.
"Hej alla.", säger jag och vinkar leendes.
"Känns som att vi inte setts på hur länge som helst little J!", säger Dylan och kommer fram till mig. Han ger mig en kram.
"Jag vet eller hur!? Har saknat dig jäääääättemycket.", säger jag och ler jättegulligt, hoppas han förstår sarkasmen. Han flinar mot mig och går sen tillbaka till sin solstol.
Justin står kvar vid min sida och jag tackar Gud för att han är med på min plan. Som tur är ligger Chaz utan någon på sin högra sida så jag drar med mig Justin dit. Jag tar solstolen precis bredvid honom och drar Justins solstol tätt intill min.
"Det är inte så mycket sol här..", mumlar Justin och ger mig en smått irriterad blick.
"Men nu är det så.", svarar jag tillbaka och lägger mig ner med kläderna på. Jag har en bra idé för vad som hända skall. Justin har fått av sig kläderna och ligger med sin dösnygga muskulösa överkropp uppåt.
"Kom!", säger jag och ställer mig upp.
"Va?", säger Justin och sätter på sig sina solglasögon.
"Det är så kallt och kyligt här, solen finns ju härborta."
Han tar min hand och låter mig dra upp honom, sen håller jag kvar dem medan vi går till andra sidan där alla andra ligger. Solen steker här och det är tusen gånger varmare.
Dylan busvisslar när han ser våra händer och då släpper jag dem på en gång. Planen inkluderade inte att de andra skulle tro att vi faktiskt är ett par.
"Så ni har kommit ut med det?", flinar Dylan.
"Kommit ut med vad?!", fräser jag till svar och killarna skrattar. Blair kollar storögt på oss och får mig att vilja slå till henne, hon fattar väl att det inte är på riktigt!
Justin drar mig intill honom och kramar om mig. Hans stora, mysiga kramar är oslagbara. De slår verkligen allas kramar i hela världen. "Vad hade du tänkt dig nu madame?"
Fortfarande tätt i hans famn svarar jag: "Vi går och badar. Eller ja du badar, vid det grunda."
"Kom då.", säger han och släpper mig.
Jag går efter honom och det känns verkligen som att vi är ett par. Känslan är pirrig och jag skulle verkligen vilja detta, men det går inte. Han gillar inte en liten fjant som är två år yngre än honom, och dessutom skulle det inte funka. Chaz skulle sluta prata med oss båda, Justin är inte hemma speciellt ofta.. Förutom nu då.
Blair's pool är ganska cool, i ena änden är den väldigt grund och i den andra änden är den sjukt djup. Det underlättar när man är liten och badar. Dock har hon inga småsyskon, fast hon har ju bott här sen hon var liten.
Justin går ner för några trappsteg och vänder sig sen om och flinar mot mig.
"Vadå?", säger jag. Då sträcker han sig mot mig och paniken slår mig. "NEJ! NEJ JUSTIN SLUTA! NEJ NEJ NEJ NEJ JAG DÖDAR DIG! JUSTIN MITT SMINK, MINA KLÄDER! NEJ LÄGG AV! SLÄPP NER MIG!"
Sen håller han mig i min famn som en bebis och går ner ett trappsteg i taget. "SNÄLLA JUSTIN JAG BER DIG MED HELA MITT LIV!" Men han ignorerar mig och även om jag sprattlar som en galning och försöker hålla mig i räcket så släpper han mig efter ett tag, och jag åker ner till botten. Fort ställer jag mig upp och alla skrattar. "DET ÄR INTE KUL!", skriker jag och försöker få bort håret från mitt ansikte.
"Det är så gulligt med paniken du får.", säger Justin och skrattar försiktigt.
"Jag ska döda dig!"
Killarna fortsätter att skratta, fast ett skratt hör jag inte och ni kan ju bara gissa vems.

Jag och Justin fortsatte att bada ett tag, men jag hade fortfarande inte tagit av mig mina kläder. Det var bara ännu en del i min mästerplan.
"Vi drar till det grunda igen.", ler jag mot Justin och sen börjar vi simma ditåt.
När jag kan gå igen ser jag till att det blir så grunt så mina bröst åtminstonde är över vattnet. Jag vänder mig med ryggen mot Chaz' del av poolen och ser till att Justin står framför mig. Sen drar jag av mig västen, och sedan t-shirten. Justin tittar precis som jag vill att han ska, och jag ler lyckligt. Förhoppningsvis tittar Chaz, jag hoppas verkligen verkligen verkligen det. Sen rättar jag till överdelen och går uppför trappen för att ta av mig mina shorts också. Justin är tätt efter mig, och så fort som byxorna är av så lyfter han upp mig på ena sidan av hans axel så hela jag hänger ner över hans rygg, med rumpan i hans ansiktshöjd. Han börjar slå på min rumpa och jag skriker till varje gång, mest för att få Chaz' uppmärksamhet. De andra killarna skrattar och snart kastar han ner mig i vattnet igen. När jag når vattenytan igen för att kolla vad Chaz gör, så ser jag inte honom någonstans.
"Vart är Chaz?", frågar jag Justin.
Han gör samma som jag nyss gjorde och vänder och vrider på sig för att få syn på honom. "Ingen aning, han måste ha dragit."
"Varför?"
"Svårt att gissa, han är väl förbannad på oss båda två."

"Men det är ju mig han ska vara arg på, det här är hämnd."
"Vadå hämnd?", frågar Justin.
"För när vi skulle plocka in disken, och du inte fick hjälpa mig."
"Är du allvarlig Jocelyn? Är det därför du vill göra han så arg att han lämnar stället utan ett ord?"
"Nej! Inte bara det. För Luke också, han låter mig aldrig vara. Han förstår väl att jag har killvänner också? Kolla bara Dylan, Ryan, Nolan? Men det är bara när jag är med dig som han håller på!"
"Det kanske är för att vi umgåtts så mycket själva."
"Men det är ingen ursäkt! Jag har varit själv med Dylan och Ryan också och då har han inte sagt något?"
"Fast kolla på oss. Det är hela tiden du och jag, om du tänker efter. Vi kommer alltid tillsammans, vi åker alltid tillsammans. Vi spenderar dagarna ensamma med varandra, hos varandra. Jag skulle också börjat misstänka något."
"Men det är ju inte något! Asså han kan väl bara låta oss vara."
"Ge honom tid bara. Någon gång kommer han acceptera att du inte är den lilla trettonåriga flickan du var sist du bodde här, utan att du nu är sextonårig sexbomb som olyckligtvis fallit i armarna på popsensationen Justin Bieber.", säger han med ett flin på slutet. Jag kan inte låta bli att skratta åt det han sa, och bli lite generad. Är jag en sexbomb nu också!?
"Tack Justin.", säger jag sen och kramar om honom.
"För vad?"
"För att du alltid muntrar upp mig och får mig på bra humör. Och för att du alltid finns för mig, och ger mig råd som ingen annan."
"Det är vad vänner är till för, eller hur?", säger han och släpper kramen jag hade kunnat hålla kvar i flera dygn till.
Inte förrän nu inser jag att jag huttrar, Justin också. "Vi kanske ska gå upp?"
"Bra idé.", säger han och skyndar sig upp som ett litet barn. Jag skrattar åt honom och kommer efter, fast i min egna takt. När jag väl är framme vid våra solstolar ger han mig min handduk.
"Tack mr Bieber.", ler jag.
"Ingen orsak ms Valdez.", ler han till svars.
När vi båda är relativt torra flyttar vi våra saker till solen och lägger oss för att soltorka istället. Justin är den mest fantastiska vän jag har. Ingen är så omtänksam som honom, och han ställer alltid upp för mig. Varför kan inte alla vara som honom, till exempel Chaz? Jag är så trött på honom att jag inte ens vet om jag orkar med att träffa honom än på länge. Jag borde sätta mig ner och prata med honom, men bara för att man borde göra något så betyder inte det att man måste göra det. Så i nuläget avstår jag nog från det ändå.

"Vi ses imorgon då, lova att ni inte fegar ur?", flinar Blair och kramar om mig.
"Vi lovar.", svarar jag. Imorgon ska vi tydligen på en roadtrip som killarna ska stå för. Vi kommer säkert köra vilse och hamna mitt ute i ingenstans där vi blir mördade och uppätna av kanibaler. Nej fy vilken hemsk tanke!
"Men hejdå då alla!", ropar jag till Ryan och Nolan också, som fortfarande sitter vid solstolarna.
De vinkar och sen går jag och Justin till bilen. Vi ska hem till mig och sova. Första gången jag sover över med en kille "på riktigt". Planerat och sådant. En annan kille utom släktingar alltså! Chaz har jag ju till och med bott hos. När vi satt oss i bilen och åkt ut på gatan så kurrar min mage till. Justin flinar mot mig och jag blir generad, som vanligt. Jocelyn the fatass vill ha mat typ.
"Ska vi dra till någon restaurang innan?"
"Men jag har inga pengar med mig, vi kan likagärna åka hem till mig och göra något."
"Romantiskt.", flinar Justin och jag slår till honom på armen. "Aouch!"
"Så blir det när du håller på.", säger jag och lipar.
"Mogen tjej det där!"
"Ska du säga!"
Småtjafset fortsätter hela vägen hem till mig, och det är verkligen typiskt oss. Han parkerar på min uppfart och vi går in tillsammans. Så fort jag öppnar dörren är mamma där.
"Hej ungdomar.", säger hon och ler finurligt.
"Hej..?", säger jag tveksamt medan Justin hälsar lika trevligt som vanligt och tar i hand.
"Vad ska ni hitta på då?"
"Justin ska sova här.", svarar jag och börjar gå mot mitt rum.
"Vänta en minut!", säger hon och jag stannar till. En ljudlig suck lämnar min strupe.
"Vad?", grymtar jag med stängd mun.
"Ska en kille sova över i samma rum?"
"Jag tänkte det, mamma.", säger jag med betoning på mamma.
"Är ni ihop eller..?"
"Nej, så du behöver inte vara orolig. Låt oss vara nu!", fräser jag.
"Om det är något problem så behöver jag ju självklart inte göra det..", börjar Justin.
"Det blir inget problem. Lägg av mamma, bli inte som Chaz."
"Vadå Chaz?"
"Kom Justin.", säger jag och slänger igen dörren när båda är i rummet. "Åhh!"
"Varför är du så arg mot din mamma?", säger han.
Jag sätter mig på min matta på golvet och vilar ansiktet i händerna. Hon är bara för mycket. Justin är nere mittemot mig på en sekund och tar bort mina händer, så jag tvingas att ta upp huvudet och kolla in i hans ögon. Han ser orolig ut, och det gör mig ledsen med ens.
"Det är ingenting du behöver tänka på, snälla. Den där minen gör mig ledsen.", säger jag och gör en gest mot hans ansikte.
Först ler han men blir sen allvarlig när han börjar prata. "Men jag bryr mig om dig, och ifall du har något på ditt hjärta som du vill prata om så finns jag här."
Hur kan man vara så omtänksam? Han är verkligen den perfektaste killen jag någonsin stött på. Ibland är han en riktigt kille som kommer med perversa kommentarer och skämtar om allt, men ibland är han den mjukaste och omtänksammaste jag nånsin stött på. Hans händer vilar på mina korsade ben och där de ligger bränns det. Jag kan inte förklara men han har en sån påverkan på mig, så det går inte ens att förklara. Så fort han är i min närhet blir jag lycklig, när han pratar med mig kan jag inte sluta le och när han rör mig.. Då pågår det en våldsam kamp mellan fjärilarna i min mage.
"Tack för att du finns.", säger jag och ler mot honom. "Men det är lugnt, det är verkligen det."
"Om du inte vill säga det frivilligt, så får jag väl tvinga det ur dig..", flinar han och hoppar på mig. Där är den barnsliga Justin tillbaka. Han börjar kittla mig precis överallt och jag kan inte sluta skratta. Jag skriker och skrattar om varannat och ålar mig och gör precis allt i min makt för att ta mig loss ur hans grepp, men det går inte.
"JAG KOMMER KISSA PÅ MIG PÅ RIKTIGT! SLÄPP!", skrikskrattar jag och håller mina händer hårt kring hans handleder. Under ett par få sekunder blir hans grepp om mig lösare och jag lyckas åla mig bort från honom och ställa mig upp. "Ifall du inte lämnar min kropp ifred så ska jag.."
"Då ska du vad?", flinar han och närmar sig mig.
Jag har ställt mig med ryggen mot min garderobsdörr och strax är han framme vid mig. "Då ska jag.. Hm.." Hans närhet gör mig nervös men ändå trygg, den får min hjärna ur balans. Allt som nyss var så självklart blir helt plötsligt bubbligt och osäkert.
"Vad?", säger han och nu är hans ansikte farligt nära mitt. Jag kan känna hans andetag mot mina läppar och det pirrar i hela mig. Gåshud uppstår på mina armar, säkert mina ben också. Han tar en hårslinga som hänger mitt framför mina ögon och sätter bakom mina öron. "Hm?"
"Ja-jag vet inte." Självklart ska jag stamma som någon osäker tioåring. Jag måste ju växa upp och visa att jag är sexton nu, och inte tretton som sist jag bodde här. Såhär kan jag inte hålla på liksom! Han tar upp sin hand och låter den vila mot min kind. Våra blickar sitter fast i varandras och jag kan verkligen inte titta bort, hans ögon är förtrollande vackra. Och nu glänser de jättevackert av mörkret, ögonen lyser upp hela honom känns det som. Han börjar stryka min kind med tummen och sen försvinner hela jag lite när han kommer ännu närmare. Hela världen stannar och hans läppar trycks mot mina i en mjuk men hård och helt perfekt kyss.

---

Skitful bild men jag var så sjukt ivrig för att få ut det här kapitlet, och ni förstår nog varför! KOMMENTERA!