22 - i will show him what happens if you fuck with me

Previously:
"Jocelyn du rodnar ju! Lyssna jag skulle stötta Justlyn till 100% men jag är din bästa vän och jag förtjänar att få reda på det före alla andra! Så, har ni någonting hemligt förhållande så kan du ju berätta det till mig nu." Justlyn? Va? Jag trodde bara att jag och Justin var vänner, eller? Tänk om han ser mig på annat vis? Min mage började bubbla som att jag vore nervös och glad på samma gång, typ som när man var liten och skulle göra något jätteläskigt men som man ändå såg fram emot. Typ åka slänggunga eller liknande.
"Uhm.. Nej?"
"Asså åh! Om du inte ska vara samarbetsvillig så tänker jag be Dylan fråga Justin! Så det så."
"Fråga vad?", säger Justin, som verkar ha varit bakom våra ryggar längre än vad jag hoppats.

"Ingenting.", säger jag snabbt.
"Jo säg nu.", ler Justin nyfiket. Ibland är det nästan irriterande att han är så nyfiken som han är. Måste han veta precis allt liksom?!
"Jag tror inte att du vill ta det inför henne.", säger Blair och pekar på mig. "Hon kommer dö av genering, så jag och Dylan pratar med dig om det senare. Kan du låta oss skriva färdigt listan nu!?" Hur lyckas kvinnan alltid rädda sådana här situationer? För att vara ärlig trodde jag att hon skulle sabba allt och fråga, men hon är superwoman ibland alltså.
"Visst." Justin lämnar rummet och kvar blir vi med listan.
"Blair jag ska döda dig! Ifall du hade frågat honom här inför mig.. Jag vet inte vad jag skulle gjort!"
"Det var därför jag räddade dagen och inte frågade. Varsågod. Nu skriver vi klart listan innan de blir galna därute."
Vi rabblar upp alla möjliga saker. Olika kött, tillbehör, såser, marinader, drickor, godis, chips och liknande som vi kan komma på. Det kommer bli sjukt dyrt men det är inte precis som att Blair inte kan ha råd med det utan att splitta på det. Fast skulle hon få betala allt skulle jag må dåligt, därför är det skönt att det är Justin och jag som åker. Men Justin kommer väl som vanligt inte låta mig betala för något. Barnrumpa.

"Justiiiiin!", ropar jag och viftar med lappen i handen. Han kommer på en gång.
"Ska vi åka då?", säger han. Jag nickar och vi tar farväl av våra vänner innan vi lämnar huset. Det är Ryans bil som står på uppfarten, men det spelar nog ingen roll.
"Vad var det ni pratade om i köket egentligen?", säger Justin när vi kört ett tag. Jag kan glimta ett flin men är inte helt säker.
"Asså jag vet inte..", säger jag med en ostadig röst. Måste jag vara en sån dålig ljugare!?
"Det var om mig va?" Tystnad sprider sig över bilen. Det ända jag kan höra är mitt hjärta som börjar banka snabbare, och inte vet jag varför. Kanske för att jag inte vill ha den här konversationen. Det kommer bara bli pinsamt. "Var inte rädd för att säga, det är ju inte precis som att jag kommer bli fly förbannad och kasta ut dig ur bilen."
Ett leende sprider sig på mina läppar och jag kollar upp mot honom ett tag. Ibland har han en slags lugnande effekt på mig. Som nu. Hjärtat fick sakta men säkert tillbaka sin vanliga rytm och jag blev mycket mer avslappnad i hållningen. Jag hoppas att han inte märkte det, för då blir det riktigt pinsamt. Tänk om Blair skulle märka det någon gång, och skrika det högt inför alla andra? Då skulle mitt liv vara över. Typ. Mitt uppe i mina tankar om att Justin är som ett avslappnande medel eller någon typ av medicin så parkerar han bilen utanför en vanlig livsmedelsaffär.


"Du vet att du får svara på min fråga.", flinar han när vi går över parkeringen. Han kommer verkligen inte släppa detta.
"Varför vill du så gärna veta?", suckar jag.
Han skakar på axlarna och ger mig ännu ett flin. "Nyfiken."
"Men nu har vi inte tid att vara nyfikna för nu ska vi handla!", säger jag överdrivet entausiastiskt och går in genom skjutdörrarna.
Justin tar en vagn på vägen in och sen är det bara att leta på allting. Varken jag eller Justin är hundra procent säkra på vart allting ligger så vi får mest gissa oss till allt. Det går hyfsat bra ändå och vi lyckas pricka av allting på listan som jag och Blair komponerat ihop. Precis som jag trodde så betalade Justin för allting och lämnade mig kvar med rejäla skuldkänslor.
"Asså på riktigt Justin jag mår skitdåligt nu.", säger jag när vi kommit fram till bilen. Justin tar fram nyckeln och trycker på en knapp som får lamporna att blinka till en gång. Vagnen håller han fortfarande i händerna när han öppnar bagageluckan. Vi båda hjälps åt att få in varorna i bilen.
"Men jag mår dåligt ifall du ska behöva betala för allt det här.", säger han innan han slänger igen luckan.
"Vi alla kan väl betala en del.."
"Men om vi gör något någon annan gång kanske någon annan betalar. Och gången efter det kanske någon annan betalar, och till sist så har alla betalat precis lika mycket och är jämna."
"Det där lät bara konstigt och det vet du.", lyckas jag säga innan han kommit iväg så långt bort med vagnen att vi inte kan höra varandra utan att ropa. Varför ska han vara så otroligt envis och jobbig? Kan han inte bara acceptera att någon annan kanske också vill betala någon gång? Inte för att det behövs, utan för att man vill?

När vi kommit tillbaka började Blair med maten direkt och fick snabbt hjälp av Dylan. Vi hade alla erbjudit oss att hjälpa till men vi fick varken för henne eller honom. De ville väl antagligen bara vara själva så de skulle kunna hångla mellan matlagningen eller något annat barnförbjudet. Killarna och jag låg ute vid poolen även fast det var ganska mörkt ute. Det var såklart inte kolsvart eftersom det var sommar, men betydligt mörkare än på dagen.
"Är vattnet varmt?", frågar Ryan Chaz som precis ställt sig upp.
"Jag vet inte.", säger Chaz och doppar sen ner foten. "Ja."
"Ska vi ta oss ett dopp?", flinar Ryan men ligger fortfarande kvar på sin solstol.
"Det är lugnt. Men kan man inte lägga sig på madrasserna och flyta runt bara?"
De fortsätter sin korkade konversation och innan jag vet ordet av det så håller de på med madrasserna och alla andra flytande föremål som Blair råkar ha ligga flytandes i sin pool. Justin ligger på solstolen som ligger bredvid min fast ändå inte riktigt bredvid. Det är säkert en halvmeters mellanrum mellan oss.
"Ska du inte hjälpa dina vänner med deras lysande plan?", flinar jag mot Justin.
"Det är du som är den tjockskalliga av oss så du borde hjälpa dem."
"Vi båda vet att det är jag som är intelligentast av alla härute."
"Det beror på vad man ser som intelligens, 1+1 elle-"
"Sluta med erat tjafsande och ha koll på grillen istället turturduvor.", säger Blair som måste kommit ut mitt i vårat samtal. Den sista delen var ju verkligen nödvändig.
"De ända turturduvorna härute är väl Chaz och Ryan som ska ta en romantisk tur på sin luftmadrass.", säger Justin som får mig att bryta ut i ett gapskratt. De andra börjar också skratta, förhoppningsvis inte åt mitt skratt.
"Men på riktigt, kan ni stå vid grillen?", säger Blair när skrattsalvorna gått över.
"Visst.", säger Justin och ställer sig upp. Blair går tillbaka in och jag lutar mig tillbaka mot solstolen. Justin står vid mina fötter och kollar på mig.
"Vad?", ler jag.
"Vi båda skulle stå vid grillen vad jag förstått?" Jag sträcker ut min arm som för att han ska dra upp mig. Han tar tag i min hand och drar upp mig så snabbt att jag blir slängd in i hans famn och sen våldsamt slungad tillbaka så jag nästan ramlar. Hans grepp om min hand var fortfarande fast och var det som räddade mig från att ramla.
"Idiot.", nästan fräser jag och släpper honom. Jag blev livrädd, tänk om jag hade brutit ett ben eller liknande? Då hade hela min sommar varit över.
Han bara skrattar och går efter mig till grillen. Blair har lagt på alla köttbitar, kycklingbitar och hamburgare. Jag vänder på de som ser färdiga ut och sen stänger jag igen locket igen.
"Är du sur?", frågar han med en helt allvarlig röst när jag sekunder senare ställt mig för att luta mig med ryggen mot väggen.
"Nej.", svarar jag snabbt och kollar in i hans ögon.
Han kollar tillbaka in i mina och tar ett par steg mot mig. På en gång vill jag backa av ren instinkt, men väggen är i min väg. Han är min kompis, och kompisar ska inte stå såhär nära varandra.
"För det verkar som att du är det.", mumlar han bara centimeter från mitt ansikte.
"Hey hörni!", ropar Chaz och vi båda kollar mot honom i poolen. "Vad fan håller ni på med!?"
"Grillar!", ropar Justin tillbaka och öppnar upp locket.
Mitt ansikte går över i en röd nyans på en gång, det kan jag slå vad om. Om alla skulle kunna sluta genera mig..

Någon timma senare sitter vi alla proppmätta runt Blairs bord utomhus. Det finns verkligen hur mycket mat som helst kvar, var vi tvugna att köpa så mycket av allt?
"Jag ska aldrig mer äta i hela mitt liv!", stönar Blair.
"Inte jag heller.", instämmer jag.
"Jag slår vad om att ni båda kommer sitta och äta godis inom en timma.", flinar Dylan och killarna skrattar. Blair ger honom en blick som skulle kunna döda.
"Det får vi väl se om då.", säger jag och ställer mig upp för att börja duka av.
"Låt mig hjälpa dig.", säger Justin och är påväg att ställa sig upp då Chaz drar ner honom.
"Ni två har umgåtts tillräckligt mycket tillsammans själva idag, jag kan hjälpa till.", säger Chaz och drar åt sig några tallrikar. Jag stannar upp i det jag håller på med och vänder mig om.
"Verkligen? Ska du börja igen? Lägg ner, låt Justin hjälpa till om han vill.", fräser jag.
"Jocelyn, vill du göra mig sådär förbannad igen?", säger Chaz och ger mig en blick som är miljarder gånger värre än Blair's till Dylan.
"Du är inte min pappa, när ska du inse det? Jävla idiot!", fräser jag åt honom och fortsätter att gå in till köket. Chaz kan bara dra någonstans långt härifrån ibland och lämna mig ifred. Varför kan inte jag få ha killvänner för? Jag och Justin har klarat oss själva utan hans hjälp ett flertal gånger så jag behöver den inte precis nu. En stor fet idiot är vad han är, och jag ska allt visa honom vad som händer när man jävlas med mig mer än en gång.


FÖRLÅT SÅ HIMLA MYCKET FÖR ATT DET DRÖJT! Gjorde kapitlet extra långt och hoppas att ni tycker om det. Har påsklov nu och har fått massa idéer under de veckor jag varit borta från bloggen så nu tror jag att jag fått upp skrivarglöden igen också. Det får vi se helt enkelt. Tack så hemskt mycket till er som kommenterar och kikar in hit även fast jag inte skriver. Kärlek till er.♥


Kommentarer
Postat av: Anonym

Äntligen meer

2013-03-23 @ 20:56:49
Postat av: Sandra

AWESOME !! Så himla grym du e :)

2013-03-23 @ 21:14:50
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2013-03-24 @ 12:26:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback