27 - am i dreaming or did you just say that?

Previously:
"Lägg av, hon bryr sig om vad du tycker.", tjatar jag.
Han ser ut att tveka men börjar sen nicka. Sakta i början, men snabbare sen. "Jo, jo det kan jag. Ska jag ringa och fråga om hon kan nu?"
"Ja!", säger jag, en aning för entausiastiskt. Dylan ställer sig upp och går iväg, sen kan jag höra honom börja prata med henne. Det här måste fixa sig, jag kommer inte klara av att hålla allt inom mig. Hon måste få veta iallafall, och jag måste få veta vad hon känner. Nu, snart. Det har gått alldeles för lång tid. Snart är vi i mitten av sommaren, och jag hade helst velat berätta detta i början av juli eller något. Men det är så svårt, speciellt ifall hon kommer bli besviken på mig för att jag känner såhär. Och jag är två år äldre, är inte det som att jag är en pedofil då? Och vad skulle hennes mamma tycka? Jag hör att Dylan säger hejdå.
"Vad sa hon, man!?", säger jag och ställer mig upp.
"Hon gick med på det.", ler han och jag kan inte beskriva lyckan som uppstod.

Dylan ringde och frågade om han fick komma över, och jag blev ganska förvånad. Blair sa att han skulle spendera dagen med Ryan så jag trodde att de skulle vara hela natten och spela spel eller något. Typiskt killar. Det knackar på dörren efter en stund, och jag springer dit. "Jag öppnar!"
Jag möts utav Dylans leende och en kram. "Hej."
"Hej.", svarar jag och ler när han släpper mig. "Ska vi gå in till mitt rum?"
Han nickar och följer med mig. Jag stänger om oss och sätter mig på min skrivbordsstol, sen slänger han sig i min säng. Alltså min säng verkar vara populär, fast saken är ju den att den inte ens är speciellt skön. Bara stor och studsig.
"Hade du och Blair kul idag?", frågar han.
Jag nickar. "Titta!", säger jag och ställer mig upp för att dra upp tröjan. "Vad tycks?"
"Snyggt.", säger han och gömmer ett flin. Vad nu då?
"Vadå? Den är fin!"
"Jadå. Härlig färg."
"Blair sa åt mig att ta den! På tal om Blairrrrr..", säger jag och ler.
"Vad?"
"Hur går det med er två då?!"
"Jo det går.. Framåt."
"Detaljer!"
"Jocelyn, jag är ingen tjej.." Jag skrattar åt det han säger. "Däremot.."
"Vad nu?", suckar jag.
"Hur går det med dig och Justin?", flinar han. Jag gav honom en mental bitch slap.
"Ska jag vara ärlig?"
"Det är klart du ska vara ärlig, du kan lita på mig."
Jag tvekar lite men det är ändå Dylan. Han var den som fanns när Luke var en stor, fet idiot mot mig och han var den som hämtade mig när jag var som svagast. "Justinkysstemigochefterdetblevhanjättekonstigochjagvetintevadsomärfelochjagärjätteledsenförhanvarverkligen
enjättebrakompis."
"Woah, sakta ner lite."
"Justin kysste mig och efter det har han inte pratat med mig. Vi skulle sovit över sen åkte han hem mitt i allt bara. Alltså jag har inte brytt mig speciellt mycket om den men han verkar verkligen ha fastnat över det eller nåt. Åh Dylan, vad ska jag göra?! Ifall jag förlorar honom som min kompis kommer jag dö. Jag kan inte sova, jag kan inte äta, jag kan inte fokusera och jag är skitförbannad på allt och alla. Han håller mig i balans, och jag vet inte ens hur. Han är min kompis men samtidigt så.. Asså. Jag vet inte."
"Du gillar honom." Jag höll på att sätta mitt spott i halsen.
"Vad menar du?"
"Det är sådär det känns när man är förälskad."
"Va? Eller jag menar.. Öh."
"Det är så uppenbart att det inte ens är kul!", säger Dylan och slår med händerna i sängen så han får stöd till att sätta sig upp.
"Vadå?"
"Varför tror du att Justin kysste dig? Varför tror du att han vill vara med dig hela tiden? Varför tror du att han inte låter dig vara även fast ni är bland folk? Varför tror du att-"
"Jag fattar!" Det är sjukt hur det han sa fastnade i min hjärna på tre sekunder. Det var som ett pussel och helt plötslig insåg jag hur bitarna satt ihop. Men ändå inte riktigt. För det kan vara på en kompis-nivå. Alltså jag blir galen. Alla säger att vi passar och att han gillar mig, men jag vill inte höra det från dem. Jag vill höra det från honom.
"Men varför satsar ni inte på det då?!" Det låter nästan som att han är förbannad. "Jag förstår inte! Ni båda håller på som att ni inte gillar varandra fastän ni gör det, och eran ursäkt är den andra. Snacka bara med varandra istället för att hålla på som några jävla treåringar! Jag ger upp fan, om ni inte tänker jobba för det varför ska vi ens tjata? Vi kan sluta då. Ge upp då, om det är det du vill höra. Gör det."
"Dylan!? Vad är ditt problem?!" Jag vill nästan börja garva åt honom, hur han helt plötsligt fick utbrott för ingenting. Och han säger ni hela tiden, inte du. Det är det som mest fastnar i huvudet på mig. Ni. Han måste ha snackat med Justin. "Har du pratat med Justin idag?"
"Ja! Nej."
"Va?"
"Ja det har jag. Det är därför jag kom hit. Åk dit bara. Säg att du vill prata för att du inte vill ha det såhär längre, och du kommer säkert bli överraskad med vad han svarar."
"Inte idag, det är sent."
"Om du ska vara sån, var sån då..", suckar han och ställer sig upp. Han drar båda händerna genom håret ett par gånger och sen lägger han sig ner igen.
"Nu tycker jag att vi ska göra det här till en bra stämning istället! Vad händer imorgon?" När Dylan har dragit hem måste jag ta tag i alla tankar som spökar runt. Det är helt sjukt vad mycket jag fått reda på genom det här samtalet.

Redan på morgonen smsade Dylan och frågade om han skulle skjutsa mig till Justin. Roligt. Han vet själv att jag kan gå dit, han vill bara få mig att göra det. Men jag vet inte om jag vill. Jag vet inte ens om jag borde göra det. Kanske ska jag låta det vara och vänta tills Justin säger något till mig. Om han nu vill det. Alltså vad var det som hände igår egentligen? Gillar Justin mig? Gillar jag Justin?
"Wake up sunshine!" Och med ens ville jag falla ner i ett hål och dö. "Jag har med frukost till dig! Idag ska vi göra något roligt."
"Blair, gå hem och sov.", stönar jag och vänder mig om i sängen så jag får ryggen mot henne.
"Men lägg av nu!", säger hon och drar av mig täcket. Jag hör hur hon lägger ner en påse på mitt nattduksbord och sen ställer hon sig i min säng för att börja hoppa som en tok. "Upp och hoppa, upp och hoppa, upp och hoppa!"
"Vem släppte ens in dig?!"
"Ingen behöver släppa in mig här inte.", säger hon och flinar när jag kollar på henne. "Kom nu jag är hungrig." Hon sträcker ut sin hand mot mig och jag tar den, sen drar hon upp mig i sittande ställning.
"Vad är det för något?", säger jag och pekar mot påsen.
"Frappe och en bagel." Otroligt gott. "Jag går och dukar upp det, om du inte är därinne inom fem minuter sliter jag med dig dit." Det läskiga är ju att hon inte ens skojar.
"Jag kommer vara där."
"You better be.", säger hon och gör en gest med pekfingret och långfingret från hennes ögon till mig några gånger som "i'm watching you".
Jag undrar vad hon har för planer idag dock, eftersom vi var hela dagen igår. Om Dylan har pratat med henne kommer jag mörda honom och aldrig mer berätta något för honom i hela mitt liv. Mina pyjamasbyxor har knövlat upp sig till knäna så jag drar ner dem och ställer mig upp. Blair springer väl in hit med en yxa när som helst om jag inte kommer.
"Tadaaaa.", mumlar jag och drar bak min lugg så den inte ska hänga ivägen för ansiktet.
"Sexy mama tid för frukost.", flinar hon mot mig.
Jag sätter mig mittemot henne vid köksbordet och börjar slurpa på min frappuccino. Underbart. "Inte för att vara ohövlig eller så, men vad gör du här egentligen?"
"Bjuder min bästavän på en välförtjänt frukost.", flinar hon.
"Du är en sådan idiot. Ska vi göra något speciellt idag?"
"Vi ska bada hemma hos mig och sen kanske killarna kommer." Killarna vilket säkert innebär Justin, jag som skulle prata med honom. Ensam.
"Jaha, hm.. Jag skulle behöva åka hem till Justin först. Eller sen. Idag."
"Ojojoj, vad ska ni göra då?", flinar hon och jag kastar en tomat på henne. "Men usch lägg av!"
"Lägg av själv. Vi äter upp det här, sen gör jag mig iordning, sen åker du hem och jag möter dig där om någon timma. Perfekt."
"Så jag ska sitta här som en säl medan du gör dig iordning?" Jag nickar leendes och hon suckar.
Vi äter upp medan vi snackar om gårdagen och någon artikel i Vogue som Blair tyckte var väldigt intressant. Jag koncentrerade mig mest på vad jag ska säga till Justin. Medan Blair plockar undan går jag till mitt rum och skickar iväg ett sms till Justin där jag frågar om han vill träffas. Blair kommer in till mitt rum och jag ber henne plocka fram en outfit till mig medan jag sminkar mig.
"Eftersom du ska träffa Justin måste du ha de här underkläderna.", säger hon och kastar en rosa spetsbh med matchande trosor till på mig.
"Blair jag höll på med min eyeliner!", fräser jag och försöker fixa till den så gott det går.
Ut kommer hon med ett par höga shorts, en band t-shirt och en skjorta. "Kavla upp ärmarna på skjortan, sen ska du ha lite guldarmband också vänta en sekund.."
Jag gör klart mitt smink och sen sätter jag på mig det precis som hon sa. När jag fått upp mina ärmar sätter hon på mig några armband. "Tack!"
"Ingen orsak. Kan inte jag få fixa ditt hår? Du behöver inte platta det eller något, det är supersnyggt."
"Vadå vad ska du göra?"
"Det ska du allt få se! Sätt dig på stolen.", säger hon och flinar mot mig i spegeln.

Medan hon drar och sliter i mitt hår sitter jag med mobilen och väntar på ett svar från Justin. Han kan ju inte sova än, klockan är snart halv ett.
"Kolla vad snyggt!", säger Blair och jag blickar upp från mobilen. Hon har gjort en stram bulle mitt på huvudet på mig som faktiskt ser ganska bra ut. "Jag ska bara ta lite mer hårsprej sen är du ready to go mamacita."
"Tack, vad fint det blev."
"Jag vet eller hur!? Mitt hemliga kort som jag drar fram när man minst anar det.", flinar hon med sprejburken i handen.
Vi går till hallen och Blair drar på sig jackan. Justin har fortfarande inte svarat, ska jag åka dit ändå? Det kanske är bäst om jag konfronterar honom för tänk ifall han inte alls vill veta av mig? Men Dylan sa att han hade pratat med honom.. Vi får se hur det blir. Jag åker hem till honom nu iallafall.
"Släpper du av mig hos Justin då?", säger jag när vi satt oss i bilen.
"Absolut, men vad är det ni ska göra?"
"Inget speciellt jag måste bara prata med honom om en grej som hände igår.", ljuger jag.
"Jaha okej."
Resten av bilresan spenderades med musik som vi falskt sjöng med till och garvade till i slutet av varje låt åt hur dåliga vi var. Hon svänger in mot Justins morföräldrars uppfart och jag ger Blair en puss på kinden innan jag går ut. "Jag ringer innan jag kommer, okej?"
Hon nickar och vinkar lite med handen. Jag säger see ya innan jag slänger igen bildörren och ser henne åka iväg. Min blick dras mot dörren och nerverna börjar krypa på. Inom några sekunder kommer jag stå där och kanske skämma ut mig totalt. Med sakta steg går jag fram till dörren och tar ett djupt andetag innan jag ringer på. Ett par sekunder går och ingen öppnar. Jag vänder huvudet så jag ser uppfarten och det står inga bilar där. Är han inte hemma? Jag bankar på dörren istället och väntar en stund, då helt plötsligt hör jag hur någon tar sig ner för trappen och låser upp dörren. Sen står han där. Håret står upp och hans ögon ser sömniga ut. Har han precis vaknat?
"Hej..", piper jag.
"Hej."
"Kan jag komma in?", säger jag med min lilla ynkiga röst och han öppnar upp dörren så jag kan kliva in. Jag tar av mig jackan och kollar på honom i smyg, hans kropp är ju helt gudomlig. "Jag behöver prata med dig."
"Vi kan sätta oss i köket.", mumlar han och gäspar. Jag kanske borde dra hem istället och träffa honom när han hunnit sova lite längre.
"Är du själv hemma?", säger jag nervöst för att ha något att prata om. Han nickar och sätter sig ner vid bordet. Jag sätter mig mittemot honom och han tittar på mig. När våra ögon möts försöker jag ta till mig så mycket mod som möjligt för att få någonting sagt. "Kyssen här om dagen.. Efter den så vet jag att du inte har velat prata med mig men jag måste få berätta vad jag känner för att jag.. Jag vill. Jag hoppas att kyssen inte förändrade någonting mellan oss för jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlorade dig. Du är den ända jag trivs med att vara med, du är den ända som får mig att le genom allt, du är den ända som ger mig råd som jag faktiskt lyssnar på och du är den ända som får mig att känna mig.. Glad. Lycklig. När jag är med dig mår jag alltid så himla bra, du har en påverkan på mig som ingen annan har och jag gillar det. Jag gillar att vara med dig för att jag vet aldrig hur det kommer bli, du slutar aldrig överraska mig. Så snälla, kan vi inte bara lägga den där dumma kyssen bakom oss?"
Det blir tyst i köket en stund och han har kollat ner på sina händer ända sen jag började prata, men nu lyfter han äntligen blicken. Sen fortsätter han att sitta tyst en stund och jag ser säkert helt desperat ut, men jag är desperat. Jag skulle göra vad som helst för att få den här stela känslan som funnits mellan oss de senaste dagarna att försvinna.
"Jag klarar det inte mer.", säger han helt plötsligt och jag blir chockad. Klarar inte vad? Våran vänskap? Jag får nästan lite panik och mina armar och ben blir mjuka som spaghetti. Kan inte jag bara få sjunka ner i ett hål och dö? "Jag kan inte bara vara vän med dig längre." VA?
"V-vadå?"
"Vill du lämna mig nu så gör det men lyssna.. Dagen jag träffade dig igen så höll jag på att gå i taket. När jag sen fick prata med dig och umgås med dig mer blev jag ännu mer galen i dig. Så fort vi träffas vill jag vara vid dig hela tiden, jag vill röra dig hela tiden och helst av allt skulle jag bara vilja ha dig i mina armar hela tiden. Du är den vackraste tjej jag någonsin mött med det största hjärtat på den här planeten. Du är så positiv, glad, framåt, spontan, full av överraskningar och det gör mig galen. Jag kan inte hitta en ända sak jag inte gillar med dig och jag blir så arg över det. Jag kan inte rå för att jag känner såhär så förlåt men jag tror att jag har fallit för dig, Jocelyn."

Kommentarer
Postat av: Frida❤

Jättebra! <3 snälla inte så länge till nästa? <3

2013-04-27 @ 16:59:45
URL: http://fridacarbin.blogg.se
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3
Mer :)

2013-04-27 @ 17:08:03
Postat av: Ebba

AAAAHHHH!!!

2013-04-27 @ 17:57:56
Postat av: Anonym

Sjuuukt bra!

2013-04-27 @ 18:17:27
Postat av: Anonym

Jag offisiellt hatar dig villl ha mig kur fan kunde du sluta däääär va tror jag skulle gå och dööö fan vill ha meeer sluta aldrig skriva kvinnna hahah

2013-04-27 @ 21:36:00
Postat av: Josefin

Uch varför slutade du just där?! mer i alla fall, sjukt bra :)

2013-05-05 @ 10:26:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback