6 - dresshopping

Previously:
En fest i helgen med dom alla erfarna festarna, och så måste jag åka och köpa klänningar för det här missfostret har inga. Det här misslyckade monstret har aldrig varit på någon fest, aldrig haft några vänner, aldrig kysst någon och aldrig druckit en droppe alkohol. Glädjedödaren borde vara mitt smeknamn. Jocelyn Glädjedödaren Valdez. Perfekt om ni frågar mig, mitt i prick.

Blair hade slutat för tjugo minuter sen så hon skulle vara här när som helst nu. Jag hade mest suttit och skrivit om uppsatser hela dagen, sen för en timma sen gjorde jag mig iordning. Eftersom vi ska ut och synas bland folk vill jag åtminstonde se lite bra ut, ifall Blair skulle stöta på nån snygging. Jag drog lite i mina hårtoppar när det ringde på dörren, då gick jag ner och mötte henne i dörren.
Blair ler och kramar om mig. "Hej."
"Hej.", svarar jag och släpper henne.
"Ska vi dra på en gång eller?", säger hon och pekar med tummen mot dörren.
Jag nickar och böjer mig ner för att knyta mina vans. När jag väl är ropar vi hejdå och sticker ut. Vi sätter oss i bilen och Blair börjar prata på som vanligt. Hon är väldigt exaltherad och vet att jag kommer få riktigt kul, hon säger att dom verkligen ska göra detta till min livs kväll. Jag bara skrattar åt det hon säger, för när hon säger allt så får hon det att låta urfånigt. Efter den halvtimslånga bilresan parkerar hon utanför ett dubbelt så stort shoppingcenter som det i Stratford. Vi båda går ut ur bilen och knallar mot ingången. Jag hinner knappt ens gå innanför dörrarna innan Blair dragit iväg mig till närmsta klädesbutik.
"Jag undrar verkligen vad du passar i för klänningar.", säger Blair lite misstänksamt.
Jag skrattar lite nervöst åt det och tittar runt jag med. "Ja alltså när jag var på middag med Chaz och dom så hade jag en lila ganska lös klän.."
"Du ska INTE ha någon 'lös klänning' det här är en fest for god's sake!", säger Blair med skrattet i rösten. Den där tjejen alltså. Jag kan inte hjälpa att ett fult barnfnitter lämnar min mun, som Blair börjar skratta åt.
"Sluta nu vi ska ju faktiskt leta klänningar!", säger jag i ett hopp om att skrattkalaset ska upphöra. Till min tur så gjorde det det, och Blair fortsatte gå runt. 
Jag drar ut en lite persikorosa klänning utan axelband som sitter åt uppe vid brösten men blir lite lösare undertill med chiffong. Blair bara skakar på huvudet. "Det där är typ en kort balklänning, inte den."
Suckandes hänger jag tillbaka den och går vidare till en annan klädställning. "Haha Jocelyn titta den här då?!" 
Av ren reflex vänder jag mig om och hon håller med uppsträckta armar i en svart klänning där det är största urringningen, ända ner till precis över naveln skulle jag gissa på, med ett nätliknande tyg som skydd. Jag bara skakar på huvudet och Blair börjar skratta och hänger tillbaks den igen. "Moget Blair!"
"Alltid darling.", flinar hon och fortsätter klänningsjakten.
 
-

Det hade slutat med att jag köpt en lite denimliknande klänning med armar i spets som gick ungefär till lite mindre än mitten av låret. Jag var nervös över att jag skulle visa rumpan om jag drog upp armarna men Blair sa att jag inte behövde oroa mig, och om det skulle vara fallet skulle jag bara kunna dra ner den utan att några skulle märka det, p.g.a. mörkret. Blair köpte en silver/guld-blandad glittrig klänning utan axelband som hade en gullig liten chiffong-liknande sak på övre magen en bit under bröstet som gick ungefär till mitten av låret. Jag hade köpt ett par nude heels medan Blair sa att hon hade ett par svarta klackar hemma. Vi gick sen runt i affärer resten utav dagen, stannade på espresso house för varsin kaffe och sen fortsatte det med shopping. Vi fick hem lite söta underkläder också och sen bestämde vi oss för att åka hem. En lyckad dag som faktiskt blev så mycket roligare än vad jag trott.
"Men hör du av dig imorgon?", säger Blair när hon saktar ner utanför mitt hus.
Jag nickar och möter hennes blick. "Promise."
"Bra, för festen är på fredag. Se till att vara väl utvilad för det kommer hålla på hela natten.", flinar Blair.
Jag himlar med ögonen mot henne och hon skrattar. "Hörs imorgon då."
"Det gör vi honeyboo, hej!"
"Hejdå!", ropar jag till innan jag smäller igen dörren och hon åker iväg.
Med händerna fulla av påsar stapplar jag in till huset. "Hallå!"
Inget svar. Nehe, vart är hon då? Jag tar med mig påsarna in på mitt rum och tar ut allting. Klackarna är jag lite osäkra på om jag kan gå i, men det borde jag kunna. Jag sätter på mig dom och börjar gå runt i rummet. Det blir nog lite svårare än vad jag tror... Jag bestämmer mig för att sätta på musik på min ipod och gå runt i rummet till takten, jag har läst i en tidning att det blir lättare för man slappnar av mer. Sagt och gjort, jag vinglar runt i rummet småsjungandes tills jag hör dörren öppnas och stängas. "Hallå!?", ropar jag för att överrösta musiken.
"Hej!", ropar mamma tillbaka. Lugnt fortsätter jag gå runt i rummet, och hon kommer in efter en stund. Hon skrattar till lite när hon ser mig. "Vad håller du på med?!"
Jag pekar ner på mina skor och möter hennes blick. "Övar!"
Hon ger mig tummen upp och skrattar medan hon går ut ur rummet. Mes, bara för att jag inte har gått i klackskor förut!

Jag veeeet, jättekort och tråkigt men vill verkligen få upp ett kapitel till er nu! Känns som ni fått vänta alldeles för länge. Fulaste bilden hittills också men jag bara snabbade mig så ni skulle få något. Lovar att nästa kommer upp innan helgens slut!

Kommentarer
Postat av: Julia

sv: Ja, det blir jättebra! Jag gör ett tidsinställt inlägg till 18/11 klockan 12.00. Puss!

2012-11-16 @ 23:53:08
URL: http://bieb.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback