---

Jag skrattar till åt hans löjliga skämt och slår han på armen innan jag tar en till klunk utav mitt iste. Måndag förmiddag och alla var i skolan, utom jag och Justin. Vi bestämde oss för att träffas och så blev det. På lördagen hade vi haft ganska kul. Eller vi kolla mest på film och snacka men det är så himla skönt det med. Jag vet ju att han snart kommer dra, medan jag kan träffa alla andra när jag vill, så jag försöker umgås med honom så mycket som möjligt den här veckan.

"Erkänn att jag var rolig?", flinar han.

"Jag tänker inte erkänna någonting Mr Bieber!", säger jag och han skrattar åt mitt smeknamn åt honom.

"Som du vill Barbie."

Jag stelnar till. "BARBIE?! Du kan vara barbie, du liknar henne mer än mig iallafall."

"Pfft som om!", flinar han.

Vi börjar prata om musik istället och Justin förvånas över att jag älskar rap. Jag är ju så fantastisk att jag hela tiden bjuder på positiva överraskningar! Skämt åsido.

När klockan senare slagit fyra hade vi åkt och hämtat upp Blair, Dylan och Chaz från skolan och vi skulle nu hem till Justin för att hänga lite. Dom hade säkert fullt upp med läxor och prov egentligen, men det la dom åt sidan för oss. Det var lite gulligt gjort utav dom faktiskt.
"Men vadå så du har aldrig varit på en äkta high school-fest förut?!", säger Blair minst sagt förvånad.

Jag skakar bara på huvudet ärligt, och alla deras blickar blir en centimeter större än vad dom varit förut. "Nope.."
"Så du satt bara hemma med vännerna på helgerna? Eller va?"
"Typ så, ja.", ljuger jag. Jag satt inte alls hemma med vännerna, jag låg snarare i sängen hela helgen och deppade över att jag var i USA utan dom.
"Gud vad tråkigt! Jag skulle dött.", säger Blair men verkar snabbt ångra det. "Asså jag mena det inte elakt. Ta inte illa upp."
"Det gör jag inte,", försäkrade jag henne innan jag forstatte: "men det var inte SÅ farligt faktiskt."
"Du är allt en stark kvinna.", säger Dylan med en töntig röst och killarna brister ut i skratt.
"Visst är jag gubben?", ler jag drygt tillbaka.
Dylan flinar till. "Kan inte little J's lilla gubbe få en kyss?"
Jag var med på noterna och ställde mig upp medan jag sakta började gå över mot honom. "Visst kan du få det älskling."
"HEEEEEEEEEY!", ropa Chaz till och vi började skratta. "Ser inget roligt med detta, men Dylan så fan heller att du börjar stöta på henne!"
"Chilla bro vi skämtar.", försäkrar Dylan honom och skrattar lite till.

Det är så sött att Chaz verkligen försöker hålla mig borta från honom, som att han är gift eller någonting. Jag och Dylan skojar ju såklart bara, vi har precis börjat lära känna varandra igen så det är inte precis så att jag går och kärar ner mig i någon efter bara ett par dagar.

-

"Det var jätteroligt att träffa dig igen.", säger Justin och kramar om mig.

Jag står i hallen, med ytterkläder och skor, redo att lämna huset. "Detsamma, vi får göra om det snart."
"Jadå, jag ringer dig?", säger han undrande.
"Absolut, hör av dig bara."
"Men då säger vi det då. Hejdå ta det försiktigt!"
"Det gör vi, hejdå!", säger jag och stänger igen dörren.
Chaz står och väntar på mig ute på gatan redan, så jag snabbar mig dit.
"Jag tycker inte om att du och Dylan håller på.", säger han när vi gått ett tag. Typiskt Chaz, typiskt.
"Vi håller inte på, Chaz!", suckar jag ut. "Vi vill bara skoja med dig men du förstår ju inte det."
Han ger mig en sur blick innan han kollar framför sig igen. "Jag ser inget roligt med att han stöter på dig."
"Han stöter inte på mig! Lugna ner dig, dessutom har du flickvän så du ska inte säga någonting."

"Det är verkligen inte samma sak!", skrattar han sarkastiskt till.
Jag stannar till och tittar in i hans ögon, är han helt seriös nu eller? "Asså om det är såhär du vill hålla på kan jag ta mig hem själv.", fräser jag till.
Han möter min blick och suckar sen till. "Okej förlåt. Jag gillar bara inte tanken av att du har en kille. Du är som min lillasyster vet du, jag kommer alltid vara överbeskyddande."
Jag ler tacksamt till och börjar på bredvid han igen. På ett sätt kan jag förstå honom, Dylan verkar vara lite utav en player men som sagt vi har ingenting på gång och kommer aldrig ha någonting på gång heller. Det är ju bara absurt.
När vi kommit till mitt hus kramar jag om honom och skyndar mig sen in. Även om det är sommar är det fortfarande småkyligt på kvällarna, och den tunna jackan som fungerar på dagen är inte riktigt lika hjälpande på kvällstid.
"Hallå!", ropar jag när jag kommit innanför dörren. Mamma kommer ut ur vardagsrummet.
"Har du haft kul?" ler hon och lutar sig mot byrån som står bara någon meter ifrån mig.
"Ja det har jag väl. Vi hämta Blair, Chaz och Dylan när dom slutat och så hängde vi med dom ett tag." säger jag och går in till köket. Hon följer efter mig precis bakom, som en liten svans.
"Vad trevligt."
Jag öppnar kylen och tar fram juicepaketet, sen tar jag fram ett glas från hyllan över köksbänken och slår mig ner vid bordet där mamma redan sitter. "Är det något du vill prata med mig om eller?"
Hon skrattar till lite och tittar ner på sina händer innan hon möter min blick igen. När hon märker att jag inte fattar så blir hennes uttryck lite surare. "Så du har ingen aning vad det är?"
Oförstående skakar jag på huvudet. "Nej?"
Hon kastar fram ett papper framför mig. "Då kanske du kan vara snäll och förklara detta?"
Oh. Hell. No.

 

---

hatar kapitlet och skitful bild men kände mig tvingad att publicera det nu så fort som möjligt eftersom jag inte fick upp det igår även fast jag lovat! kände mig helt hemsk som redan börjat slarva med uppdateringen.. åh. men lovar att nya kapitlet kommer upp så snart som möjligt!