20 - beautiful day

 
Previously:
Utan att svara henne vänder jag tillbaka mig mot filmen igen.
"Vad var det du tänkte säga?", frågar jag Jocelyn och vänder mig mot henne ännu en gång.
"Jag kommer inte ihåg.", säger hon och spricker upp i ett leende.
"Vad är det?"
"Din mamma är så omtänksam."
"För omtänksam.", fyller jag i åt henne.
"Hon är som min moster.", ler Jocelyn.
"Chaz' mamma?"
Jocelyn nickar och tittar på mig ett tag. Hennes ögon är inte lika trötta längre, mamma verkar ha fått henne på bättre tankar. Så hon lyckas, men inte jag!?

"Så hur går det för dig och Dylan då?", flinar jag mot Blair när vi sitter på en uteservering i centrala Stratford. Solen lyser starkt och gör det behagligt att sitta med bara armar och solglasögon.
"Men lägg av!" Jag kan skymta ett litet leende i hennes mungipor.
"Ni är bästa paret försök inte."
"Men jag vill inte ha ett förhållande.", säger hon och möter min blick. Jag skulle kunna ha sett på en mils avstånd att hon ljög, så som jag känner henne.
"Ljug inte för mig."
"Jag ljuger ju inte! Tror du verkligen att jag, Blair freaking Williams, skulle kunna ha ett förhållande?"
"Faktiskt Blair, så tror jag att du skulle kunna det. Ifall du verkligen vill, som du vill med Dylan, så skulle det fungera. Bli tillsammans redan!"
"Men det känns inte som att Dylan skulle kunna vara mig trogen längre än en vecka..", säger hon och tystnar in mot slutet. Hon stirrar osäkert ner i sin kopp.
Så det är det som bekymrar henne? Det är det som tar emot, att Dylan skulle vara otrogen eller lämna henne för någon annan? Den Dylan som jag känner har två sidor, oseriösa Dylan som skojar om allt och seriösa Dylan som är omtänksammast i världen. Faktiskt så tror jag att han skulle vara den omtänksamma Dylan i ett förhållande. Möjligtvis vara oseriös bland alla deras vänner, men inte en chans att han skulle vara otrogen. Inte mot Blair. "Blair det lovar jag dig att han skulle. Visst han är oseriös när vi är i stora grupper men när ni är själva är han helt underbar. Inte sant?", säger jag och gör en paus så hon ska nicka. Vilket hon gör. "Ja, så varför skulle han möjligtvis dumpa en sån fantastisk tjej som du mot någon som inte ens kan mäta sig till dig?"
"För nån snyggare kanske lyckas komma in i bilden."
"Hur kan du ens påstå att det finns någon snyggare än dig? Du har min drömkropp, mitt drömhår, mitt drömansikte, min drömstil, min drömpersonlighet, du är min dröm. Och jag lovar dig att Dylan tycker precis likadant, för jag känner honom."
"Fast du har inge-"
"Tjejeeeeer!", säger Dylan som kommer gåendes bakom Blair. Efter honom har han Chaz, Justin och Ryan.
"Aloha.", flinar Ryan.
Dylan sätter sig på stolen bredvid Blair, Chaz sätter sig på stolen bredvid mig och Justin och Ryan drar dit två andra stolar och sätter sig på sidan av bordet.
"Vad har ni för er då?", frågar Dylan och drar Blairs stol närmare hans, för att sen kunna lägga armen på hennes ryggstöd på stolen.
"Vi hade tjejsnack tills ni kom!", utbrister jag och gör en ledsen min.
Killarna skrattar lite och fortsätter sen konversationen. "Vad prata ni om för tjejsnack då?"
"Det är hemligt, bara tjejer som får veta.", säger jag envist.
"Tönt.", flinar Justin och jag ger honom fingret. Då börjar killarna runt bordet skratta igen, så omogna att jag spricker..
"Kommer du hem till mig sen?", mumlar Dylan till Blair. Hon ser upp på honom och nickar svagt, de trodde säkert att vi andra inte hörde.
"Får jag också komma?"
"Förstör inte deras intima stund nu, Justin!", säger jag och alla börjar gapflabba igen. Blair ger mig en blick som skulle kunnat mörda men jag möter den bara med ett leende.
"Oj oj oj, inte trodde jag att ni gjorde sånt Blair.", flinar Ryan.
"Ni ska alltid snacka om något snuskigt!", klagar Blair och killarna skrattar igen.
Killarnar övergår sen till att snacka om något TV-spel som nyss släppts och jag sitter och synar Blair och Dylan. De pratar viskandes om någonting och jag skulle gärna vilja veta vad. Nyfikenheten dödar mig nästan, jag måste fråga Blair sedan.
"Jocelyn min älskade du följer med mig sen va?", säger Justin och jag vänder min blick mot honom.
"Huh?"
"Du lovade.", säger han och putar med underläppen. Han ser helt otroligt gullig ut, han drar ihop ögonbrynen så han ser bekymrad ut. Nästan som innan festen, när han satt med mobilen medan jag fixade med mitt hår, fast med läpparna också den här gången. Bedårande, fast ändå hjärtskärande för han ser ledsen ut.
"Om du gör den där minen kommer hon aldrig kunna säga nej.", flinar Ryan.
"Visst.", suckar jag och tittar på Blair och Dylan igen. Nu håller de på och hånglar eller vad de gör. Är man förvånad!?
"Ni har varit mycket med varandra den senaste tiden..", säger Chaz och jag känner med ens hur irriterad jag blir. Varför ska han alltid hålla på och lägga sig i? Vi är bara vänner för Guds skull.
"Ja för vänner brukar vara mycket med varandra, Chaz.", säger jag och de alla kan nog höra hur irriterad jag låter. Rätt åt honom, ifall han tänker förstöra våran vänskap igen kan han glömma att få tillbaka den sen.
"Det sa du om Luke med..", mumlar han och jag bestämmer mig för att ignorera honom.
"Vad ska vi göra ikväll då, Justin?" Hoppas det irriterar honom riktigt mycket.
"Vi kan ju alltid göra det kärleksfåglarna ska göra ikväll..", flinar Justin och tittar på dem. Dylan räcker upp handen och Justin gör en high five med honom.
"Eller så kan vi göra det gamla vanliga."
"Det gamla vanliga?", frågar Ryan och tittar undrandes på oss.
"Film och glass.", säger vi i munnen på varandra och börjar skratta.
"Wow, låter ju inte lite originellt."
När vi tystnar kan jag börja höra ett klickande bakom min rygg. Säg inte att det är paparazzis..? Jag vänder mig om och mycket riktigt, där är det ett par kameramän.
"Justin!", utbrister jag och drar solglasögonen längre upp på näsan.
"Vadå?", säger han och tittar där jag nyss tittat. "Um, vill du dra?"
"Redan?", säger Blair förvånat.
"Ja det är nog dags nu.", säger jag obekvämt och försöker på mig ett leende. Har jag rätt ser det nog mer ut som en grimas. "Jag ringer dig senare ikväll, eller imorgon."
"Visst..", mumlar Blair till svars och sen lämnar jag och Justin de andra.
Han sätter på sig ett par solglasögon och tittar sig omkring. Den röda kepsen drar han i lite så den skymmer ansiktet. När vi kommit in i bilen är det tryggt igen och jag puffar till mitt hår lite.
"Jag har tänkt på en sak, vi är nästan alltid hemma hos dig.", säger jag och han backar ut från parkeringsplatsen.
"Jag vet.", mumlar han och nickar.
"Vi får väl vara hos mig nästa gång..", säger jag och det blir tyst.
Vilken konstig stämning det blev. Jag sätter på radion och låter musiken ta upp den pinsamma tystnaden. Vi är framme bara några låtar senare och han parkerar på uppfarten som som vanligt står tom. Han morföräldrar och mor kan ju inte ofta vara hemma.

"Justin vad är det?", säger jag när vi senare kommit upp i hans rum.
"Vadå?"
"Du beter dig ju helt konstigt?"
"Men hur ska vi möjligtvis kunna umgås i allmänheten om du är rädd för paparazzis? Du vet att ibland kommer det inte ens komma några. Och ifall det ska förstöra när vi ska träffa vänner och liknande kommer det bli jättekonstigt.." Jag kan väl inte rå för att jag inte vill pryda framsidan av varenda skvallertidning..
"Tänk om jag får hat, eller att det står att jag är din nya flickvän, eller-"
"Vad spelar det för roll om de säger att du är min nya flickvän? Det är bara att ignorera. Och hatet kan slänga sig i väggen. Ta inte åt dig, vad än alla bestämmer sig för att säga.", säger han och jag börjar tänka efter. Det är sant egentligen det han säger, det är ju bara att han säger i en intervju att vi bara är vänner. Men ändå så får jag rysningar på tanken över att alla hans galna fans kommer sitta och läsa om mig på internet, i tidningar, prata med sina vänner om det..
"Men jag är inte van, Justin! De andra har varit med om det sen början, jag ha-"
"Blair blev aldrig med på tidningar. De tog reda på att hon var min vän, och hon var ju ensam precis som du. Så varför skulle det bli olikt med dig för?"
I och för sig, Blair var helt ensam och hon klarade sig.. Jag borde klara mig igenom det. Jag är ju inget barn heller. "Du har rätt.."
"Så kan du snälla sluta rymma från situationer i allmänheten nu?", säger han och tittar på mig. "För det är inte kul att sitta fast härinne när det dessutom är sommar."
"Jag kan väl alltid försöka..", mumlar jag.
"Toppen."
Det blir tyst en stund som förut, men den här gången spred sig en behaglig tystnad över rummet. Inte ens pinsam och jobbig som man bara vill rymma ifrån. Chaz hade faktiskt rätt i det han sa, om att vi spenderat mycket tid tillsammans. Vi träffas minst en gång om dagen i mer än en timma. Hur ska jag möjligtivs kunna klara mig utan min igel när han åker iväg nästa gång?
"Du är som min igel.", säger jag plötsligt och han börjar skratta.
"Din igel?"
"Ja, vi träffas varje dag."
"Så det gör mig till en igel?"
Jag nickar och han skrattar ännu en gång. "Konstiga människa.."
"Undra vad Dylan och Blair gör just nu..", säger jag efteråt. Byter ämne snabbare än Justin byter om. Ba dum tss.
"De måste ju bli tillsammans snart alltså."
"Jag vet det var det jag sa till Blair! Men hon kom såklart med bortförklaringar om att han skulle lämna henne för någon snyggare, men visst skulle han inte göra det? Jag menar så ytlig är han inte, speciellt inte när han blivit tillsammans med Blair som typ är hans själsfrände."
"Jag håller med dig helt. Men vi får väl se hur det går.."
"De höll på att viska om någonting när ni snackade och jag ville fråga henne vad de sa men sen förstörde paparazzisen allting."
"Du är så nyfiken.", flinar Justin.
"Men de kanske pratade om något viktigt!"
"Typ p-piller."
"Du är en sån kille att jag knappt orkar prata med dig.", suckar jag och han skrattar.
Justin tar fram sin dator och vi ska säkert kolla på film, som vanligt. Det känns som att vi aldrig har något för oss så då sätter man på en film. Vilket liv.. Jag går fram till sängen och kryper in innerst, för om jag ligger ytterst skulle jag antaglingen ramla ur.
"Du är så klumpig!", säger Justin och skrattar till.
"Men sluta!"
"Fast en röv i ansiktet skadar ju aldrig..", flinar han när jag satt mig tillrätta, och jag låter mig slå till honom. Rätt åt honom ifall han ska hålla på.
"Du ska alltid vara så taskig mot mig."
"Taskig? Din röv är skitsnygg, det är väl ändå en komplimang?", säger han med antydan till ett flin. En rodnad sprider sig över mitt ansikte likt en våg och jag sätter snabbt för händerna. "Aw rodnar du?" Han försöker dra bort mina händer men jag håller envist kvar dem.
"Nej det gör jag inte!"
"Du är ju för gullig.", säger han och jag tar bort händerna bara för att mötas av ett leende. Hans leende dödar mig, även fast det inte borde kännas såhär, kan jag inte rå för att jag smälter lite varje gång han ler ett äkta leende. Men jag försöker alltid knuffa bort tankarna, för man kan ju inte hålla på och tänka så om en kompis. Det är som att kolla in ens morbror typ.
"Du är väl för gullig, med ditt perfekta leende.", säger jag och han skrattar åt mig.
"Är du avundsjuk?"
"Kanske.", erkänner jag och han ler mot mig igen. Åhh.
Datorn är igångsatt sen längesen och han loggar in på sin användare. När allt laddat klart går han in på safari, men inte för att titta på film som vanligt, utan han börjar surfa runt istället. Twitter, facebook och något mer jag inte förstod vad det var. Sen går han in på youtube och sätter på massa videos på rappare som faktiskt är riktigt duktiga.
"Vad duktiga de är.", säger jag och nickar gillandes mot datorn.
"Jo jag vet, jag har samarbetat med de alla.", flinar han och jag bara gapar åt det han sa.
"På riktigt!?"
"På riktigt.", försäkrar han mig.
"Det är ju.."
"Ofattbart?"
"Tänkte säga sjukt men det funkar lika bra."
Just i den stunden börjar min mobil vibrera på nattduksbordet och jag sträcker mig över Justin för att ta upp den. "Blair" lyser upp på skärmen så jag svarar.
"Hallå?"
"Hej det är jag!", säger Blair glatt. Well, that makes sense.
"Är inte du med Dylan?", frågar jag och sätter mig upp i sängen. Den är så otroligt liten att jag inte förstår hur Justin inte kan ramla ner när jag ligger här.
"Jo men han duschar så jag ringde dig!"
"Är det Blair?", viskar Justin. Jag nickar till svars. "HEJ BLAAAAAIR!"
"Är det Justin?", frågar Blair och jag sätter på högtalaren. "Hej Justiiin!"
"Vad händer?", säger Justin och tittar på mig.
"Jag är hos Dylan men han duschar så jag blev ensam kvar.."
"Det låter ju inte så trevligt."
"Det är det inte..", suckar hon.
"Men du, nu ska jag och min dam fortsätta med det vi höll på med sååå.."
"Justin!", säger jag men då har han redan lagt på. "Vad var det där bra för!?"
"Om det är vad som krävs för att få dig för mig själv, då gör jag så.", flinar han.
"Du vet väl att du låter som en förföljande våldtäcktsman när du säger så?"
"Nejdå.", flinar han till svars.
Jag sätter mig till rätta igen och kollar på skärmen där Justin nu loggat in på twitter igen. Justin och hans förbannade twitter, den är ju som hans drog.
FÖRLÅT FÖR TRÅKIGT MELLANKAPITEL IGEN men snart händer det roligare saker, promise! Kommentera.


Kommentarer
Postat av: Anonym

jätte bra :D

2012-12-29 @ 13:13:55
Postat av: Anonym

Jätte bra!

2012-12-29 @ 19:07:54
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2012-12-31 @ 14:31:14
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: Mathilda

Åh länhar tills det händer något mellan dom. Om det nu kommer göra det :D

2013-01-05 @ 17:00:51
Postat av: Felicia dutra

Skit bra! När kommer nästa?? :)

2013-01-05 @ 22:39:21
URL: http://Feliciadutra.tumblr.com
Postat av: Ebba

När kommer nästa? 😊😊

2013-01-27 @ 22:22:16
Postat av: ellen

Hej!
Jag är "ny" och det skulle vara jätte roligt om du ville läsa igenom mina kapitel, förlorat massa läsare genom att varit borta. TACK!

2013-01-29 @ 19:20:47
URL: http://aalliwantforchristmasisyou.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback