När Jocelyn var fem år gammal dog hennes pappa. Han var med i en hemsk bilolycka och avled i ambulansen påväg till sjukhuset. Hennes mamma blev förkrossad och orkade inte med livet mer. En dag kom hennes moster och hämtade henne. Alla hennes kläder och leksaker var packade i stora bruna flyttkartonger. Jocelyn förstod ingenting, vart skulle hon? Vad händer? Vart är mamma?

När dom kommit hem till hennes kusiner och fått ordning på gästrummet som dom förklarat skulle bli hennes rum, sa hennes moster att mamma hade blivit jättesjuk och flyttat iväg långt härifrån. Jocelyn började stortjuta och skrika, hon blev hur ledsen som helst. Varför hade hennes mamma lämnat henne också? Hennes kusin började agera storebror och tröstade henne så mycket som det gick. När hon till slut accepterat att hennes mamma var borta och började lugna ner sig så lät hennes kusin henne börja leka med hans kompisar. Hon var lycklig när hon umgicks med dom. Alla var snälla mot henne, och det ända hon ville då var just det. Att några skulle behandla henne bra och finnas där för henne när hennes egna mamma struntade i henne. Men, bara några få dagar innan hon skulle fylla tretton drog hennes mamma med henne till ett helt annat land. USA. Efter att hennes mamma fullständigt skitit i henne sedan hon var liten, var det verkligen en konstig känsla att sitta där i flygplanet med henne. Hon var glad, pigg, full utav energi och låtsades som att ingenting hade hänt. Jocelyn var bara så irriterad och ledsen att hon ignorerade hennes mamma den första tiden i Ohio. Bara grät och skrek hela dagarna. Hon blev hemskolad, för hon klarade inte av att träffa några människor alls. Det ända hon faktiskt klarade av var att försöka få tag på alla därhemma, men det var ju inte det lättaste med olika tidszoner... Efter tre år utav konstant tjatande gick hennes mamma äntligen med på att flytta till landet och staden där det hände. Hennes pappas död. Men också staden där hon fick växa upp med hennes moster och kusiner, staden där hon kunde vara sig själv och staden där hon hade hennes första och ända vänner. Stratford.

 

---

Nu kom äntligen prologen upp! Namnet på novellen är alltså if you are alone, i'll be your shadow. Hoppas ni tycker den låter intressant, första inlägget dyker upp imorgon!