8 - partying canadian style (part 2)

Previously:
"Ey Luke vi är klara, kommer du med eller?", säger en mörkhyad kille som stått och blandat drinkar medan han snackat med mig.
"Jag kommer strax, ska bjuda Jocelyn på en cigg bara.", säger han och håller blicken fast i min medan han pratar.
Killarna nickar och går iväg, medan han börjar gå mot bakdörren av huset. Han vänder sig om och sträcker ut handen mot mig, "Kommer du eller?"
Jag nickar ivrigt och springer fram till honom, tar hans hand och låter han leda mig genom huset fullt av folk.

Han drar med mig ut till en bänk på andra sidan gatan där vi slår oss ner. Ingen av oss säger något och han fiskar upp ett ciggpaket ur fickan, sen ger han en till mig och en till han själv. Jag har aldrig i hela mitt liv rökt, hur faaaaaaaan gör man? Inom dom närmsta minutrarna kommer jag skämma ut mig något enormt, och antagligen bli utskrattad. Varför sa jag inte bara att jag inte rökte? Han tar fram en tändare och tänder först på min, och sen hans egna. Jag synar han noga när han sätter den mot munnen, drar in, tar bort den från munnen och blåser ut. Det verkar himla lätt, så jag försöker på samma sätt som han gjorde. Genast börjar jag hosta som en tok och det känns som att jag inte får någon luft, som att jag ska spy eller nåt.
"Shit, har du aldrig rökt förut eller?", skrattar Luke och slår mig försiktigt i ryggen.
När jag äntligen fått ner hostan tillräckligt att jag ska kunna prata, svarar jag honom: "Jo, jo det är klart. Men bara inte så mycket."
Han nickar och drar in ännu ett bloss. Äcklat stirrar jag på min ciggarett men tänker ändå försöka, never say never som Justins film heter. Vi röker klart ciggaretterna och mot slutet gick det hyfsat, jag hostade inte ihjäl mig iallafall. Jag är precis påväg att ställa mig upp då han stoppar mig, och drar ner mig ännu närmare honom istället.
"Så Jocelyn. Jag har aldrig sett dig förut?", säger han och ler. Det är nog mer menat som ett påstående men det kommer ut som en fråga.
"Nej, um, jag bodde i Usa förut.", säger jag ärligt utan att gå in på några detaljer. Han nickar imponerat.
"Så amerikansk, huh?"
Jag är snabb med att skaka på huvudet. "Asså jag kommer härifrån, men bodde där ett tag."
"Aha.", nickar han. "Jag har alltid bott här. Fast inte i Stratford."
"Verkligen? Vad skönt.", säger jag i ett hopp om att iallafall låta lite intresserad.
"Jag antar det. Ska vi gå tillbaka?" Nyss skulle vi inte gå tillbaka, sen en minut senare vill han gå tillbaka. Märkligt. Vi ställer oss upp och går in och igenom huset för att komma ut till baksidan igen. Det ser nästan likadant ut, vi var ju inte borta överdrivet länge precis. Han går till drinkbordet och fixar en mugg till mig och en till han.
"Det är inget konstigt i min va?", undrar jag och han flinar.
"Vad tror du om mig sötnos?" Smeknamnet gjorde mig alldeles varm innuti, även om det inte borde gjort mig det. En kille har aldrig kallat mig något liknande förut och iallafall verkat mena det. "Kom nu."
Han tar min hand i sin och går till danshörnan igen. Det var värst vad han skulle hålla hand ikväll.
Precis som Blair gjort, så trycker han in oss så vi åtminstonde är hyfsat centrerat i mitten. Sen sätter han händerna så gott det går på min midja och börjar sakta röra sig i takt till musiken. Jag tar tillfället i akt till att sätta mina händer på hans axlar och tittar in i hans ögon, åh så vackra. Vi fortsätter att dansa sådär en stund och smuttar på våra drinkar då och då, sen helt plötsligt när jag precis fått handen med muggen till hans axel igen, så händer det. Sakta börjar han luta sig ner mot mitt ansikte och paniken stiger tag i mig. På bara någon hundradels sekund blev jag ännu svettigare och skakig och nervösare än vad jag någonsin känt mig. Bara någon ynka sekund senare var hans läppar pressade mot mina, och hans tunga letade sig snabbt in i min mun. Jag kände hur mitt ansikte började brännas till av rodnad när jag insåg hur dålig jag var mot honom. Fattade ju nästan ingenting, bara körde runt min tunga därinne som om den var en elvisp eller något. Hans händer letar sig ner till min rumpa istället, och han klämmer åt ordentligt med handen som han inte har muggen i. Något sånt här har jag aldrig upplevt i mitt liv, och trodde aldrig jag skulle få uppleva det ikväll heller.
Senare den kvällen hade vi fått i oss ännu mer att dricka och jag och Luke hade börjat hångla ordentligt där på dansgolvet ett tag. Ju fler drinkar och shots jag fick i mig, desto roligare blev allt. Jag satt och skrattade åt det mesta, och Luke fick med mig ut för att röka ännu en gång när klockan var Gud vet vad. Vi satte oss på samma bänk, men den här gången hamnade jag i hans knä istället.
"Skaru ha en eller ska vi dela?", frågar han sluddrigt och jag börjar asgarva.
Han flinar och tänder på en som han sen sätter till sin mun. När han dragit in röken ger han den till mig och jag skrattar lite innan jag drar ett bloss jag med.
"Du ska veta Jocelyn,", börjar han. "Du är den vackraste jag någonsin sett. Och jag skojar inte ens!"
Jag ler stort och börjar hångla med honom där på bänken, med ciggen i min hand. Efter en stund avbryts vi av någon som harklat sig precis vid oss. När jag tittar upp får jag syn på Blair, som jag börjar skratta åt utan anledning. "Jocelyn! Vad håller du på med?"
Jag ger henne ett flin till svars.
"Ingenting är kul med den här situationen! Kom hit nu, vi ska hem på direkten.", säger hon och tar ett stadigt tag om min arm.
Genast blir jag väldigt arg och drar till mig armen. "Sluta! Jag ska vara med Luke. Dra åt helvete, va!"
Jag gör ett försök att sätta mig vid Luke igen men då är det någon annan som tar tag i mig. Någon med ett par större händer som är lite hårdhäntare än Blair.
Det sista jag hör är några röster som blir otydligare och otydligare, innan allt blir bäcksvart.

"Det var ju en jävligt bra idé att dra med henne på det här.", fräser någon.
"Som att jag var den ända som var med på det! Och ska hon inte få ha kul någon gång eller?", väser någon annan, som att man var tvungen att vara tyst.
Sen började jag känna mig illamående. Såhär illamående när man vet att det bara är några sekunder tills det kommer. Snabbt slår jag upp ögonen och hänger mig över kanten på vad jag nu ligger på, för att spy.
"Åh fyfaaaaan!"
"Har du nåt vatten!?"
Jag stönar innan jag lägger mig tillrätta igen, men då får jag en vattenflaska upptryckt i ansiktet. "Drick."
Villigt gör jag som dom säger, bara för att få dom att lämna mig ifred. Sen lägger jag mig med ansiktet ifrån rösterna, och somnar om.
När jag vaknar upp igen möts jag av en hemsk huvudvärk, och ett rysligt illamående. Sakta öppnar jag ögonen, för att inte få in onödigt ljus som gör att huvudvärken blir värre. Jag tar in det jag ser och inser att jag är i ett sovrum. Ingen aning om vart. Det är vitt och ljust, och bredvid mig ligger Blair med ansiktet nedtryckt i kudden. Härligt, hur ska jag hitta någonstans nu? Bredvid henne ser jag ett nattduksbord med en väckarklocka på, som lyser 12:23 med stora blå siffror. Helst av allt skulle jag vilja spy, för att bli av med illamåendet, men kroppen är tung och huvudet likaså. Jag bestämmer mig för att bara ligga där och försöka minnas gårdagen. Det ända jag får fram är början av kvällen, och sen är det mesta suddigt. Jag kommer ihåg Luke, att vi dansa och hånglade, sen är det mesta liksom borta. Det finns bara inte. Jag ryser nästan till av tanken att jag inte kommer ihåg. Tänk om jag blivit våldtagen? Eller att det hänt något med någon av dom andra? Blair ligger ju här och verkar  oskadd, men Chaz, Ryan och Dylan då? Och Jazmyn? Och vart tog Luke vägen? Gjorde vi något mer?
Blair börjar röra på sig i sängen, men blir sen stilla igen. Fan. Jag som skulle vilja få tag på en toalett.
"Blair?", säger jag och skakar lite lätt på henne. "Är du vaken?"
"Mfffhhh", mumlar hon till svars.
Hopplöst suckar jag och blundar igen. Var jag tvungen att dricka så mycket att jag mådde såhär? Innan jag visste ordet av det blev jag akut illamående och spydde rätt ner på det ljusa trägolvet. Herregud, är allting verkligen bra med mig? Paniken slog mig och jag väckte Blair med en gång, som först blev arg men sen for upp ur sängen och hämta papper och svabbar och allt vad hon nu fick fram. Med den fetaste huvudvärken jag någonsin känt var det bara att sätta igång och städa.

Sådär guys, festkapitlena är färdiga verkar det som. Jag själv har ingen som helst erfarenhet av någonting av detta, så det blev lite som det blev. Har fått skrivit om sånt som jag läst om, sett på filmer och hört från folk jag känner och blandat ihop det. Hope you like it, ska försöka få upp nästa kapitel så fort som möjligt!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jättebra och trovärdigt!

2012-11-20 @ 22:20:55
Postat av: Myybieberstoory

Bam.. haha :) Bra!
Fin design också, jag gillar den! Jag vet inte hur jag ska få fram detta, länkbyte? HAHA, fint. Gör i både inlägg och meny!
Kram!

2012-11-20 @ 23:05:45
URL: http://www.myybieberstoory.blogg.se
Postat av: Anonym

Skit bra! Fortsätt så tjejen(;<3

2012-11-20 @ 23:36:42
Postat av: Myybieberstoory

Jag har högerklicks skydd på min novell, men du kan vällan ta en bild på min header och min trailer? Hehe, jag kan ta lite ur första kapitlet på din, så kan du kommentera när jag är uppe! :)

2012-11-21 @ 16:44:59
URL: http://www.myybieberstoory.blogg.se
Postat av: Myybieberstoory

Du är uppe i ett inlägg nu, återgälda tjänsten och kommentera på min blogg när jag är uppe! Kramiis! <3

2012-11-21 @ 19:02:24
URL: http://www.myybieberstoory.blogg.se
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2012-11-21 @ 22:03:24
URL: http://bieberrstorys.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback