---

Jag sitter på min skrivbordsstol och blundar medan Blair drar fjäderlätta drag med penseln över mina ögonlock. "Faster Tracy lärde mig att man ska jobba med en stadig handled."
"Mmmm", mumlar jag, rädd att förstöra hennes så kallade "mästerverk". Så fort hon kom hit satte hon sin iphone i min docka och drog på högsta volym på några gamla urdåliga låtar. Black Sabbath och Kiss kom på för jämnan och jag fick knyta mina nävar för att inte vråla till henne att stänga av det.
"And they try to tell us that we don't belong, but that's alright, we're millions strong.  You are my people, you are my crowd, this is our music, we love it loud.", sjunger hon entausiastiskt med. Falskt också. "Klar!"
Jag öppnar överraskat mina ögon och möter Blair's stora leende. Hon håller upp sin lilla handspegel och jag förstår verkligen varför hon kallade det mästerverk. En perfekt sotning prydde mina ögonlock och jag kunde inte blivit nöjdare. "Tack så mycket boo!"
"Ingen orsak honey. Sätt på dig klänningen nu så jag kan fixa ditt hår!", ler hon.
Jag ställer mig upp och går till garderoben. "Men du då?", säger jag och öppnar den vita dörren.
"Äh jag hinner, det är ju flera timmar kvar."

Hon tar fram en plattång ur hennes väska och jag drar av mig mitt linne. "Du vet väl att jag har en egen plattång?"
Blair möter min blick och flinar. "Jo, jag är ju inte helt borta. Inte än iallafall." Jag flinar henne till svars och drar på mig klänningen.
Spegeln är mitt framför mig och jag synar mig själv. Inte för att skryta, men jag kände mig.. Snygg. Klänningen passade perfekt till min kropp, och den var hur fin som helst. Med den här skulle inte ens min osäkerhet kunna förstöra mitt självförtroende ikväll.
"Sexy mama du kommer sno alla killar från mig!", säger Blair och jag kan inte låta bli att le åt det. "Titta, till och med du håller ju med! Men yalla nu måste vi fixa håret, annars kommer jag se ut som skit."
Ett småskratt lämnar min strupe innan jag sätter mig på stolen igen. Äkta Blair, blandar in lite blattespråk i det hela. Hon leker så gangster att det nästan blir på gränsen till patetiskt ibland, men mer skratt för oss andra.
"Sådär!" Det tog ungefär en halvtimma för henne, men jag tror att det var värt det. Jag går upp och ställer mig vid spegeln. Ohlala, håret är alldeles spikrakt. Underbart. "Jag ska bara spreja lite till."
Hon gör som hon sagt, och sen sätter hon sig framför spegeln för sitt egna smink.
"Jahapp, vad ska jag göra nu då?", säger jag uttråkat efter kanske tjugo minuter.
Hon fortsätter med ögonskuggspenseln medan hon pratar. "Ja asså det börjar om två timmar så du kan blanda ihop nåt snabbt bara."
Oförstående sätter jag mig upp. "Blanda ihop vad?"
Hon kollar mot mig, "Jamen en drink fattar du väl. Har ni redbull?"
Jag stelnar till i kroppen och sväljer hårt. "Uhm, måste vi dricka här? Mamma kommer märka.."
"Skitsamma, det är lugnt. Tänkte mer på dig, ifall du ville börja lite innan."
Nu började jag bli nervös, inför drickandet. Jag har hört om massa historier från folk som druckit alldeles för mycket och fått bli magpumpade, förgiftade och till och med dött. Ju längre det går, desto mer hemska tankar dyker upp i min hjärna. Men jag kan inte balla ur nu, Blair är ju nästan klar och vi har köpt klänningar och skor och allt.. Gud om du hör mig, snälla gör så jag och mina vänner överlever natten.

Redan något kvarter därifrån kan man börja höra musiken dåna. Jag nästan skakar, så nervös är jag. Blair och Ryan sitter med mig i baksätet, sen sitter Chaz och Dylan därfram. Dom åker förbi festen för att parkera en bit därifrån, så inget ska hända bilen under natten. Vi går sen ut ur bilen för att gå dit alla andra befinner sig. Folk står utanför huset och röker, men vi går förbi dom in till huset. "Heeeeeeej!", säger en pipig röst och kramar om Chaz.
"Hej baby.", säger han och kysser henne. Det måste vara Jasmine.
"Jocelyn det här är Jasmine, Jasmine det här är Jocelyn. Min kusin vet du."
"Hej.", säger jag så trevligt jag kan och sträcker ut handen.
"Hej, ler hon och skakar om den. Blair drar sen med mig ut på baksidan, där allt folk verkar vara.
Det finns ett bord fullt med röda muggar och flaskor, folk som dansar väldigt tätt mot varandra, några som verkar småtjafsa och riktigt hög musik från en stor ljudanläggning. I mitten utav allting är det en pool, vilket aldrig kan sluta bra.
"Kom vi går och tar någonting att dricka till att börja med.", säger Blair och tar med mig till bordet. Hon öppnar sin lilla svarta väska och tar upp en plump. "Här, ge mig ett glas."
Jag räcker henne en röd mugg och hon häller ner en genomskinlig, starkt luktande vätska i den. Hon häller upp i en till mugg, och sen ger hon mig ena och tar den andra själv. "Det här är en shot, du ska bara hälla i dig vätskan och svälja så fort som möjligt. Fattar du?"
Nervöst nickar jag, sen räknar hon ner från tre och vid ett drar jag muggen till min mun och stjälper ner vätskan så gott som jag kan. Det brinner i halsen och jag får en rejäl kväljning. Blair skrattar åt mig medan jag bara kämpar för att få ner den uppkommande spyan.
"Här, drick.", säger hon och räcker mig ännu en mugg.
Nervös över att det är ännu en shot börjar jag med att smutta på den, men jag känner på en gång att det är vatten. Efter den jobbiga början med alkoholen går vi till den dansande klungan vid ljudanläggningen. Dom flesta tjejerna står och gnider rumpan mot killarnas skrev, eller så står två tjejer och gnider sig mot varandra. Hur fan kan man tycka att det här är kul? Blair ställer sig ganska långt in i mitten och börjar dansa med mig, dansa inte gnida, och killar är vid oss på en gång. Nån börjar tafsa på Blair men hon slår till honom och han skriker "jävla hora!" och går sen därifrån. Storögt kollar jag på henne, men hon skrattar bara. "Man tar inte åt sig, dom är drägg!", skriker hon i mitt öra.
Blair tar fram sin plump igen och dricker snabbt en till shot direkt från den. Hon räcker den mot mig som för att fråga vill du ha, men jag skakar bestämt på huvudet. Inte den där äckliga skiten iallafall. Vi dansar ett tag till och plötsligt puttar någon in mig i Blair. Irriterat vänder jag mig om, i hopp om att få fräsa åt den som nu gjort det, men då möter jag bara ett par blåa, vackra ögon och ett kritvitt leende. "Förlåt!", skriker han för att överrösta musiken.
"Det är lugnt!", svarar jag honom.
Han fortsätter att gå genom klungan och jag vänder mig tillbaka mot Blair, som nu inte är där längre. Hon står och grovhånglar med nån lång kille som ser ganska muskulös ut. Hopplöst går jag ut ur dansklungan för att försöka leta på någon annan jag känner, kanske Jasmine och Chaz. Jag får syn på Ryan vid bordet med dom röda muggarna och spriten, så jag går dit. "Hej!", säger jag högt. Musiken är inte lika hög här, men man måste ändå prata ganska högt för att höra varandra bra.
Han tittar upp från drinkblandningen och möter min blick. "Tjaaa! Vart är Blair?"
"Hon hånglar med någon så jag blev ensam.", säger jag och tittar ner på vad han håller på med.
Han verkar se vad jag tittar på för han tittar ner på det han håller på med, och sen på mig igen. "Vill du ha en?"
Tveksamt nickar jag. "Visst."
Jag ger han en till mugg och han häller i lite genomskinlig vätska från en glasflaska och sen lite juice från en plastdunk. "Inget överdrivet och lyxigt precis, men det duger för oss.", flinar han och ger tillbaka muggen.
"Tack, men det är lugnt."
"Jag ska gå till killarna igen, men jag är därinne någonstans om du behöver mig.", säger han och pekar mot dansklungan med händerna fulla av muggar.
Jag nickar och sen försvinner han. Själv blir jag kvar vid vad som verkar vara drinkblandningsbordet, i väntan på Blair. Om hon blir färdig med den där muskelknutten får hon väl skicka iväg ett sms. Medan jag står och smuttar på drinken får jag syn på killen med dom vackra ögonen, och han är påväg hitåt. Fan, fan, fan, fan, fan, fan. Här står jag som en vilsen liten unge.
"Nämen tjena, igen.", flinar han.
"Hej.", ler jag till svar.
Hans vänner står någon halvmeter bakom honom och synar mig från topp till tå, pinsamt.. Det får mig att bli en aning generad, men om jag har tur täcks det upp av sminket.
"Luke", säger han och räcker mig sin hand. Jag blir överraskad utav hans plötsliga gest, men tar tag i handen och skakar den.
"Jocelyn.", ler jag. Vill vara lite gullig så han inte bara ser mig som en liten fjolla.
"Vackert namn.", säger han och tar ogenerat min mugg ifrån mig. "Får man smaka?"
Jag nickar överraskat. Den här killen alltså. Han tar några klunkar och ger mig den sen igen.
"Ey Luke vi är klara, kommer du med eller?", säger en mörkhyad kille som stått och blandat drinkar medan han snackat med mig.
"Jag kommer strax, ska bjuda Jocelyn på en cigg bara.", säger han och håller blicken fast i min medan han pratar.
Killarna nickar och går iväg, medan han börjar gå mot bakdörren av huset. Han vänder sig om och sträcker ut handen mot mig, "Kommer du eller?"
Jag nickar ivrigt och springer fram till honom, tar hans hand och låter han leda mig genom huset fullt av folk.