18 - they drive me insane

Previously:
Jag sträcker mig efter min ryggsäck som ligger på golvet precis vid sängens kant, och drar ut min macbook ur den. Hon kommer och lägger sig bredvid mig i sängen och jag slår på datorn.
"Varje gång jag är med killar förutom Ryan och Dylan så ska de alltid kolla på film. Inklusive dig.", säger hon och kollar anklagandes på mig.
Ett flin formas på mina läppar. "Vad kan jag säga, film är den enkla vägen."
"Struntsamma.. Kan vi inte kolla på en komedi!?"
"Som om vi inte skrattat nog.."
"Man kan aldrig skratta för mycket om man heter Jocelyn Valdez.", ler hon.
"Har märkt det.", säger jag och sätter på filmen.
Mitt i den får Jocelyn massa mms från Blair. De verkar vara dyngfulla och det är en spritflaska på nästan varenda bild tror jag. På ett sätt undrar jag hur de faktiskt kan trivas med den livsstilen..

Det var bara några få dagar tills jag skulle ha mina sista skrivuppgifter inlämnade, så det gällde att jag skrev klart allting nu på en gång. Ända sedan i söndags hade jag suttit vid datorn dygnet runt och nu var det torsdag. Jag planerar att få det mesta klart tills idag, sen kan jag bara rätta allting i övermorgon och sen skicka in det. Dylan skulle nämligen ha avslutningsfest ikväll och jag var inbjuden. Egentligen tänkte jag säga nej men Dylan hade sagt att det egentligen var som vilken fest som helst, så jag sa ja. Justin skulle också gå så jag tror vi skulle komma tillsammans. De andra kommer ju ha massa att göra med skolan innan, speciellt killarna eftersom det är deras allra sista år på high school. Säkert ledsamt för dem. Mobilen börjar vibrera framför mig. Suckandes tar jag upp den och ser "Världensbästaihelauniversum" lysa upp. Jag svarar och sätter den mot örat.
"Hallå?", säger jag.
"Tjaaaaa min fina!", hör jag Justins stämma säga följt av ett skratt. "Vad händer?"
"Ingenting, jag pluggar.. Du?"
"Det låter ju kul, vill du ha hjälp?"
"Ja.", säger jag och inser hur fult det lät.
"Då är jag där om tio."
"Syns då."
"Puss.", säger Justin och börjar skratta innan jag lägger på.
Han är så fjantig! Ska alltid hålla på som att vi var ett par, han är nästan värre än Dylan. Om jag har tur kommer Justin hjälpa mig, har jag otur kommer han få mig att hitta på något helt annat så jag får ännu mer att göra sedan. Helt ärligt tror jag på det sistnämnda, Justin är ingen vidare pluggis.
Tio minuter senare knackar det på dörren men jag är alldeles för lat för att öppna så jag låter mamma göra det. På tal om mamma, borde inte hon jobba lite oftare? För att ha råd att betala huset menar jag..
"HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!", ropar Justin med sin väldkända "pedofil"-röst och skrattar sen roat åt sig själv. Hur kan man helt ärligt tycka att man själv är så rolig att man skrattar åt nästan allt!?
"Väx upp va.", flinar jag och han slänger sig på min säng. "Skulle inte du hjälpa mig?"
Han sätter sig kvickt upp och höjer på ögonbrynen. "Jag? Hjälpa dig? Skulle inte tro det!"
"Justiiiiiin!"
"Aldrig i livet."
"Säg aldrig aldrig.", flinar jag, stolt över att ha kommit på ett sånt bra argument.
"Okej då mamma jag kanske gör det om tre månader."
"Vad ska vi göra istället för att plugga då?!", motargumenterar jag. Ifall vi inte ska plugga ska vi göra något mycket roligare iallafall.
"Vi kan... Knulla?", flinar han och börjar skratta direkt efteråt.
"Alltså Justin du är den omognaste jag känner!", stönar jag och vänder mig mot datorn igen.
"Hellre omogen än tråkig!", säger han och jag kan nästan höra när hans läppar drar på sig.
"Jag är inte tråkig, snarare ordentlig och ansvarsfull!"
"Jag sa ju tråkig."
"Men!"
"Skriv klart det du håller på med så ska jag ta med dig ut på äventyr sen."
"Du vet väl att festen börjar om typ fyra timmar?"
"Vi hinner båda, man måste ju inte vara där punktligt fattar du väl."
Jag suckar åt honom och sen fortsätter jag skriva på min engelskuppgift. Vad han än ville ta med mig ut på hoppas jag att det går snabbt, för jag tänker inte komma sent och missa en vad som skulle kunna bli en toppenkväll.

"Du åker med mig ikväll va?", säger Justin senare när vi sitter i bilen.
"Jag tror det.. Eller?"
"Ja ifall du vill.", säger Justin och kollar på mig för en sekund, innan han vänder sig mot vägen igen.
"Bra, då gör jag det. Men ärligt talat vart ska vi?"
Han ler åt min fråga och säger ingenting. Bara fortsätter köra och höjer ljudet på radion. Call me maybe går på och jag är så sjukt trött på den nu så jag snart blir galen. Carly är en bra sångerska men måste radiokanalerna spela hennes låt fem gånger i timman eller? Det känns som att varannan låt är hennes och varannan är någon lokal artist som inte kan ta toner för fem öre. Okej inte riktigt så är det, men nästan.
"Gillar du den?", säger han och jag tittar på honom för att se vad han menar. Han gör en gest med sitt huvud mot radion, han menar låten.
"Nja, tycker den är uttjatad. Gör du?"
"Jag signade ju henne så jag antar att jag gillar den..", ler han och jag ångrar precis vad jag sa. Jag kanske skulle sagt något uppmuntrande om den också.
"Oj.. Men jag har ingenting emot henne absolut inte."
"Det trodde jag inte heller. Du vet du måste inte gilla hennes låt bara för att jag gjorde det.", ler han ännu en gång. Att se honom le sådär fint skulle jag nog aldrig tröttna på. Hans flin däremot...
"Nej det vet jag väl men det är taskigt att säga så ju. Speciellt till dig som känner henne.",
"Nja det tror jag inte, hon har nog tröttnat på den hon också."
Precis när han sagt det märker jag att bilen står still och att han parkerat. Jag ser mig omkring och märker att vi är vid en park. En ganska stor park.
"Vad ska vi göra här?", säger jag och stiger ut.
Vi möts vid baksidan av bilen och börjar gå.
"Det får du snart se.", ler han och möter min blick. Sen tar han fram ett par solglasögon ur fickan som han sätter på sig.
"Så soligt är det väl inte..?", mumlar jag men fortsätter gå.
"Paparazzis.", svarar han kort.
"Är de här!?", säger jag och känner hur paniken börjar stiga i mig. Jag vill inte hamna på några kort och sen pryda varenda skvallertidning i hela världen bara för att jag är i parken med min vän. De kommer säkert komma på något hemskt rykte och sen kommer jag få en massa hat. "Jag vill inte vara med på någon bild!"
"Lugna dig vi ska bara köpa glass sen går vi tillbaka. Det är bara att jag säger i en intervju att du är min barndomsvän, för det är du."
"Justin jag vill inte ha hat!", piper jag nervöst. Så fort jag blir nervös blir min röst liten och konstig.
Han stannar upp och tittar på mig i några sekunder. "Ska vi vända..?"
Jag nickar. "Snälla."
"Om du går tillbaka till bilen köper jag glass då.. Vilken smak vill du ha?", säger han och ger mig bilnycklarna.
"Överraska mig!", säger jag och vänder om. Fort börjar jag gå mot bilen, nästan springandes. Ifall några paparazzis gömmer sig i buskarna.. Vet jag inte vad jag gör. Då kommer jag aldrig mer vilja lämna huset och jag skulle säkert bli förföljd. Och hatet.. Det är det jag är mest rädd för.
Justin kommer tillbaka och sträcker mig en chokladglass, precis det jag ville ha.
"Hur visste du!?", säger jag förvånat.
"Efter att ha spenderat ett x antal glassätande timmar med dig så lär man sig.", flinar han till svar.
Jag räcker honom nycklarna innan jag fortsätter konversationen. "Jag kan inte rå för att jag älskar glass.."
"Otroligt att du inte rullar fram med tanke på hur mycket glass du äter!"
"Bra gener."
"Fruktansvärt bra gener."
Vi äter upp våra glassar och pratar lite smått samtidigt. Mest om paparazzis. Jag vill få reda på allt om dem så jag vet vad vi ska och inte ska göra för att undvika dem. När han sen startar bilen för att åka tillbaka så är klockan redan fem. Festen börjar sju och jag ska hinna fixa mig också.
"Justin! Hur ska jag hinna duscha och göra mig iordning på två timmar?!"
"Det hinner du väl?", säger han.
"Nej!? Mitt hår ska torka och sen ska jag platta det och sen sminket! Fa-"
"Tjejer och deras förbannade hår och smink. Ni är lika vackra med smink som utan, och håret kvittar.", säger han och jag kan inte rå för att en liten rodnad sprider sig ut över mina kinder.
"Må så vara, men jag vill ändå göra det.", ler jag. Fortfarande glad över det han sa.
"Jag kan komma och hjälpa dig om du vill?", erbjuder han sig.
Ett sådant erbjudande kommer bara en gång i livet, så det kan man ju knappast neka till. "Visst om du kan?", säger jag.
"Jag ska bara duscha och byta om, sen kan jag komma över. Men bara så du vet, jag kan inte garantera att jag gör något speciellt bra.", säger han och vi båda skrattar till litegrann.
Han släpper av mig på min uppfart och jag skyndar mig in. Helst av allt skulle jag vilja duscha innan han är tillbaka men om jag tror rätt kommer är han här redan om tjugo minuter. Fort springer jag in och slänger av mig de mesta av kläderna i mitt rum och sen snabbar jag mig till badrummet i underkläderna. Jag tar av det sista och hoppar in i duschen. Egentligen skulle jag vilja ta en lång, skön, avslappnande dusch men det hinner jag inte. Fort schampoo, sen balsam och sist kroppen. När jag kommer ut smöjrer jag in ansiktet på en gång och tar deoderant, sen samlar jag ihop mina underkläder och kastar dem i tvättkorgen. Sen går jag ut till mitt rum och nästan skriker till när Justin sitter därinne. Av ren reflex vänder jag mig om. och ställer mig i dörröppningen med ryggen mot honom.
"Vad gör du här!?"
"Jag är snabb, till skillnad från dig."
"Hur länge har du varit här?"
"Typ fem minuter.", svarar han. 
Jag vågar på mig att vända mig om och han tittar på mig och synar min snygga outfit uppifrån och ner.
"Sexigt värre.", flinar han. Det där flinet skulle jag så gärna vilja slå bort från hans ansikte just nu.
"Ut så jag kan byta om!", säger jag och pekar med handen mot min dörr.
Med lunkandes steg går han till dörren och skrattar till när han är framme. "Jag kommer kika genom nyckelhålet." Med dem orden sagda slänger jag dörren i hans ansikte och drar upp min garderobsdörr.

Justin blåser mitt hår medan jag sitter och sminkar mig.
"Varför fick jag det tråkiga jobbet?", klagar han för tredje gången.
"För att! Vill du hellre göra mitt smink eller?", säger jag och kollar på honom i spegeln.
"Ja det kanske jag ville.", flinar han.
"Men nu blev det inte så!", svarar jag drygt och fortsätter.
Klockan var kvart över sex och jag var långt ifrån färdig.
"Jag blir galen på er kvinnor..", säger han och fortsätter.
Sminket blir färdigt snabbt efter och då börjar jag platta håret. Justin håller uttråkat på med sin mobil och jag kan inte undgå att titta på honom ibland. Då och då drar han ihop ögonbrynen och ser bekymrad ut. Det är ganska gulligt.
"Det börjar snart.", säger Justin när han tjugo minuter senare tröttnat på sin telefon.
"Jag vet! Men kolla jag har bara det här kvar.", säger jag och tar tag i ett litet hårparti på vänster sida.
"Kan inte jag få prova?", säger han och ställer sig upp.
Han ställer sig nära mig först, nästan så nära att jag kan känna honom mot mig. Men snabbt flyttar han på sig till min vänstra sida, och jag ger honom plattången. "Förstör det inte bara!"
"Jag lovar att försöka."
Han drar försiktigt, som att han ska göra mig illa. Det verkar faktiskt gå bra och han bränner mig inte en ända gång. "Klart! Tror jag.", säger han och släpper ner håret. Jag tittar och det ser faktiskt bra ut.
"Tack så mycket.", ler jag mot honom och tar plattången.
"Allt för dig amigo.", ler han till svars och jag lägger ifrån mig plattången.
"Ser det här bra ut?", säger jag och snurrar runt ett varv. "Jag började bli osäker-"
"Du ser strålande ut.", svarar han och ser faktiskt allvarlig ut.
"På riktigt?"
"På riktigt."
"Aww.", säger jag och går fram för att ge honom en vänskaplig kram. Jag fick bara ett infall, jag var tvungen. Han kramar mig tillbaka och när vi sen släppt varandra ler han mot mig.
"Ska vi gå kanske?"
"Absolut, annars blir vi sena!", svarar jag stressat och skyndar ut.

LÅNGT kapitel! Hoppas ni gillar det, kommentera. :)
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jätte bra!

2012-12-23 @ 16:34:34
Postat av: Emelie

Sjukt bra! <3

2012-12-23 @ 18:10:46
URL: http://bieberrstorys.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback